På Sementsamling nummer två presenterar sig tio norska akter du troligen inte ännu hört talas om, men troligen kommer göra. Tio norska akter som uppträdde på en festival med samma namn den 23-24 mars.

Skivbolaget Osito Records har givit ut denna samling med banden. Som de flesta samlingar är den relativt ojämn, med både toppar och dalar.

Den inleds skönt med gruppen Cloroforms ”Go1″ som låter en twangig gitarr möta sköna samplingar, blås och rytmer på ett sätt som får mig glad. American Suitcase följer, men får svårt att lyfta. Lyfter gör däremot Emmerhof & The Melancholy Babies som i ”Viva Revenge” också blandar twang och lite texmex-rytmer med dramatiska gester i goda nyanser. Så långt har skivan väckt mitt intresse och jag vill upptäcka mer.

dB bjuder på skön elektronica i till en början, men jag håller mig mer skeptisk till partiet med distad gitarr i mitten av låten ”Fly & Die”. Wunderkammer bjuder på ganska skönt skruvad filmmusik i ”Detektorama” och följs av Delaware bredbent framför lite radiorock som varken upprör eller berör.

Skivans andra hälft inleds av Magnetic Tapes som tagit intryck av både Madrugada och Tindersticks. Ekot av de senare klingar tydligt i ”Me & my car”. Cerratos ”Simple kiss” följer, inspelad live och med en skön närvarokänsla. Elektroniska Bogus Blimp levererar ganska ointressanta ”No cords, no wires” innan skivan avslutas av Athome project och skivans kanske bästa låt ”10th sense”. En instrumental spännande låt som till hälften känns symfonirockig och till hälften klubbig. Lite som Rob, fast ändå inte.

Samlingen inleddes bra, tappade fart i mitten men tog sig på slutet igen. Jag är övertygad om att ett antal av dessa artister kommer låta höra talas om sig även i andra delar av världen. Vi kanske redan i sommar får se några av dem på svenska festivaler.

Lägg särskilt namn som Cloroform, Emmerhof & The Melancholy Babies och Althome Project på minnet. Framtiden tillhör bland andra band som dessa.

Jag tror jag vill gå på Sement #3 när det är dags.