Band of Horses överraskar ingen. Infinite Arms ligger som ett streck över asfalten, rusande mot solnedgången. Ben Bridwell, shotgun i stor cowboyhatt med känslorna på utsidan, Phil Ek rör inte en min där han sitter stadigt bakom ratten och bandet tätt sammanklämda i baksätet, tajta och anonyma. (Förutom basisten, i wifebeater och vit hatt, som […][...]

Tre fjärdedelar av Holes line-up har bytts ut sedan bandet senast gav ut ett album, men det är sak samma eftersom den fjärde tårtbiten är den som gör hela kakan. Courtney Love. Hon är ironisk och självhatande och hon älskar sig själv. Hon storljuger och man faller för det. Hon berättar sanningar så raka att […][...]

Det har tagit tid att börja tycka om The National. Stolpiga, stela, allvarliga The National. Sönderkramade av kritiker, publik och presidenter. Numera är det nästan för enkelt. Stadiga, melodiösa, allvarliga The National. High Violet är så självklar är det nästan är löjligt. Den som ska se The National i sommar kommer träffas av en hitkavalkad […][...]

Var musik har sin tid och i mitt liv verkar det som om rocken spelar större roll så snart soltimmarna blir fler. När våren är i full gång och sommaren närmar sig med snabba steg vill min kropp plötsligt ha en rejäl dos av enkel, skramlig och gärna souldränkt rock’n'roll. Maj 2010 ser ut att […][...]

Instrumentalerna här är riktigt bra. Till och med på titelspåret där den för banala hooken går ”bounce, how you want me to bounce?”, kan man njuta av den hårda ljudbild som bandet har skapat. I pressmeddelandet liknas Riff Knives vid bland andra Rage Against The Machine, något som stämmer väldigt bra. Gillar man RATM och […][...]

Äpplet faller inte långt från trädet uppenbarligen. För när Nicke Andersson gör väsen av sig igen efter att ha låtit formidabla The Hellacopters somna in, ja då är det en hel del som är sig likt. Bara en titt bland medmusikanterna på första sjuan ger en hel del i sammanhanget välbekanta namn. Och själva greppet […][...]

Ur den frikyrkliga myllan runt Jönköping är Knivderby sprunget. Ett band som verkar ha som uppdrag att slita gängse uppfattning om svensk rock i stycken och köra upp den i halsen på tvivlarna. Med låttitlar som Gravstenar ingen längre bryr sig om, Siste vilde sonen och Förlorarsäsong läggs ribban på rekordhöjd och med de spåren […][...]

Den 19:e maj släpps Band of Horses tredje album Infinite Arms producerad av den ständigt närvarande Phil Ek. Filmaren Jarrod Tallman har följt bandet på nära håll under inspelningen och det blir en dokumentär av det så småningom. Smakprov från både dokumentären och albumet finns i klippet ovan.[...]

Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat. Men jag hör banne mig inte gitarrerna på Dundertågets nya skiva Dom feta åren är förbi. Nåja, det är givetvis en sanning med modifikation; jag hör ju att de är där. Men de är bara så försynta, ängsliga, stundtals akustiska och nermixade att jag blir frustrerad. Visserligen skymtar […][...]

“Det låter jävligt bra. Synd bara att det inte är gammalt.” En vän till kollega Lundström yppade ovan nämnda bevingade snabbrecension när han fick höra The Pipettes 60-talsflörtande debut. Han hade förmodligen sagt likadant om Dollhouse. Här hymlas det nämligen inte med varifrån influenserna kommer eller att ”det var bättre förr”, något jag är övertygad […][...]