Annie Lennox Songs Of Mass Destruction RCA/Sony BMG Ett album med en touch av feminism om man får tro pressreleasen. Officiell sajt, Myspace Den flygande bokrullen Shuff! Arko Records/CDA Klezmer, grekisk, turkisk och romsk musik. Fem egna och tio traditionella spår. Officiell sajt, Myspace Jennie Abrahamson Lights How Sweet The Sound/Sony BMG Pop av den […][...]

Basement Jaxx gör några bra grejer på senaste skivan. De fortsätter att gräva upp sin egen stig långt vid sidan om de flesta andra. Det är en bra sak. De undviker att hoppa på det senaste årets kanske mest obehagliga trend: rockdansen. Det är en bra sak. Men resten. Nja. Okej, det här är självklart […][...]

En och annan millimeter-petimeter kommer säkert att sparka bakut när listan läses. Minst fyra av skivorna släpptes 2004. Tre av dem förvisso inte i Sverige förrän i år. En gavs ut 2004 även här för att återutges igen i år. Vi valde att inte vara så nogräknade och låta dem vara med i alla fall. […][...]

Lika självklar som löpsedeln om bästa lådvinerna är nöjeskrönikan om sommarstiltjen i skivutgivningen. I år är det mer skitsnack än någonsin tidgare. I juli kom sisädår ett par tusen nya skivor. Och inte bara småsläpp heller. Hett efterlängtade saker från R Kelly, Missy Elliott och Ying Yang Twins, bara för att nämna några. Ändå tjatas […][...]

Det märktes att Arvikafestivalen, precis som årets upplaga av Hultsfred, fegkörde rätt hårt på de stora banden. En fegkörning som ju trots allt är helt rätt väg att gå, rent ekonomiskt sett. Av de elva banden på största scenen Vintergatan är sju svenska. Och de flesta av dem platsar på vilken bred stadsfestival som helst. […][...]

Under damernas fotbolls-EM blev någon stackare (från tv antar jag) uppringd och påhoppad av en av Stockholms gratistidningar. Anledningen var att de använde [den uppenbarligt sexistiska och förnedrande] ”Konichiwa Bitches” som vinjettmusik för mästerskapet, och reportern försökte få det till att det var kränkande för fotbollsdamerna. Det fantastiska var hur tv-killen lyckades vara så avslappnad […][...]

Det känns som en hel evighet sedan BLaO var det mest lovande i den svenska undervegetation där hiphop och soul växer ur svart asfalt. En första samling 2000, en andra 2002. Sedan dess och där emellan är det egentligen bara Glaciuz the Icy som varit i närheten av att ta sig ut i det starkare […][...]

Lisa Nilsson har i mina öron en av de bästa rösterna i Sverige. Och även om Ratata-samarbetet var ett steg i helt rätt riktning kan jag aldrig låta bli att önska att Lisa någon gång spelar in en hel skiva av samma kaliber som när hon gjorde Keni Burkes Risin’ to the Top tillsammans med […][...]

Jag har väntat och längtat efter den här skivan ganska länge och mycket. Utan att jag egentligen kan förklara varför. Jag har inte föregångaren ”Kaahlender”. Även om jag försökt köpa den flera gånger. Jag tror att det beror på att Robyn var så lyckligt lyrisk och berömmande i en TV-soffa för ganska längesen. Men, nog […][...]