Förväntningar är ett satans otyg. Eller… Eller förväntningar kanske funkar rätt bra när man tror att något kommer blir riktigt, riktigt Lakritspuckuselt och så visar det sig bli smått fantastiskt. Då är det okej. Men när det gäller skivor är det allt som oftast det omvända som gäller. Halva nöjet med musik är förväntningarna inför […][...]

Under högstadietiden i slutet av åttiotalet samlade min klass in pengar till klassresor på allehanda sätt, som så många andra klasser. Det betydde misslyckade loppisförsäljningar och kalla julgranssäljarpass. Så fick någon idén att vi skulle anordna en modevisning med kläder från JC, Kappahl och andra lokala klädaffärer. Visst, sagt och gjort. Vi fick till och […][...]

Okej. Så här tror jag att det gick till. Du klickade in dig till den här recensionen därför att du trodde att du skulle få läsa en skojig sågning av Supernatural, Popstars-fenomenet och kommersiell musik i allmänhet. Kanske läsa ordet ”bajs” ett par gånger. Sedan hade du tänkt skriva en kommentar om hur kräkäcklig den […][...]

Glenn Lewis har sagts vara tvåtusentalets Stevie Wonder. Det är Stevie Wonder som har sagt det. Och det är sant, varje årtusende behöver en ny Stevie Wonder. Inte! Att vara en ny Någon är i helt igenom en onödig företeelse. Och även om jag är den första som skriver under på att Stevie Wonder har […][...]

Det vore så otroligt lätt att såga den här skivan bara därför att det står just Jennifer Lopez på skivan. Sågad av alla som kan något om soulmusik. Alla som är äkta musikälskare. Visst, hon är knappast en av våra största sångerskor. Och hennes skivor kommer knappast att sätta några djupare avtryck i musikhistorien. Men […][...]

Jag har svårt att inte tänka tankarna: ”casha in” och ”fylla kontraktet” när jag lyssnar på och tittar på ”This is the Remix”. Det är en nästintill obeskrivligt ful skiva (jo, det har betydelse). Kanske är det en avlägsen släkting till Knowles-klanen som fått uppdraget för att kunna lägga ett Destiny's Child-omslag i portfolion. Å […][...]

Aaliyah. Det var det första jag tänkte när jag hörde What About Us?, förstasingeln från Brandys senaste skiva. Genom att hyra in världens främste Timbaland-wannabe, Rodney ”Darkchild” Jerkins, skulle Brandy ta hennes plats. Så verkar i alla fall planen sett ut från skivbolagets sida. Det andra jag tänkte på var hur fel resultatet blev när […][...]

Wow. Det var verkligen det första jag kom att tänka när Beverley Knights debut damp ner i mitt knä. Wow. Who I Am är nämligen förpackad i det snyggaste cd-konvolut jag sett sedan Pet Shop Boys Very. Formatet är annorlunda. Det är stort som ett liggande vykort i hård kartong. Omslaget går att fälla upp […][...]

Ända sedan den där ljumma sommarkvällen för två år sedan, har jag funderat på om D’Angelokonserten verkligen var så fantastisk. Eller om jag allra mest greps av den otroliga stämningen i lokalen, om jag var på speciellt bra humör den dagen och om det jag såg på scenen påverkade mitt intryck av det jag hörde […][...]

Redan när jag fick ”TP-2.com” i min hand var det den här låten jag plockade ut och hyllade som albumets starkaste spår. Det enda som förvånar mig är att den släpps som singel nummer två. Normalt landar mina favoritspår med Kelly som singel nummer fem eller sex. ”The Storm Is Over Now” gör mig fortfarande […][...]