I början av årtusendet släppte Goapele en självfinansierad skiva som hon valde att kalla ”Closer”, efter en av låtarna. När den skivan sålt slut och hon fortfarande inte nått större uppmärksamhet spelade hon in ytterligare fem låtar och släppte en ny version som fick namnet ”Even Closer”. Det gick bättre – om än långsamt. 2003 […][...]

Av alla de många recensioner jag läst av Mary J Bliges senaste album är det Jonna Sima som träffar bäst när hon skriver om olyckskorparna som kraxat att ”hon var bäst när hon var som olyckligast” (Stefan Thungren kraxar fortfarande i Svenska Dagbladet). Jag erkänner, jag har själv stått och vrålat den klagolåten. Förmodligen mer […][...]

Sedan Jigga tog över på Def Jam har han kontrakterat unga tjejer med en sådan frenesi att man börjar fundera över vad det där senaste bråket med R Kelly egentligen handlade om. Rihanna är sjutton år ung och ligger bakom en av årets mest envetna radioplågor ”Pon de Replay” (som i det energiska handklappet påminner […][...]

Det börjar med det ”säkra kortet”. Den dyrköpta och tilltänkta hitsingeln direkt ur Neptunes-butiken. Nu hör ”Goin' Out” knappast till de mest välslipade juveler Pharrell Williams släppt ifrån sig. Inte så att det är trist, men i förhållande till vad som komma skall känns blingstompandet lite anonymt (tänk Kelis ”Wanderland”). Som välkommen till festen-tema funkar […][...]

Det är lite intressant att singeln i det närmaste är dödförklarad på alla sätt som går, samtidigt som jakten på den perfekta förstasingeln snurrar allt snabbare. Jermaine Dupri-producerade It’s Like That är uttryck för precis det. Allt som gjorde Yeah till en av de mest framgångsrika r’n'b-singlarna på väldigt länge kopierat minutiöst noga. Och så […][...]

Råa beat och detonationer ligger tjockt över ljudlandskapet på Estelles skiva. Hennes inlånade lila hårprydnad, hennes massiva örhängen och hela den rasslande smyckeutstyrseln betonar egentligen: ”Här har ni en bitch som inte tar skit från nån!”. Kvinnor offras världen över – det är inmonterat i vårt kulturarv – när Stravinsky började skissa på sitt ”Våroffer”, […][...]

Det var när Wyclef gjorde expressfartsstudsande r'n'b av Destiny's Child som hiphopsoulen dog. Mary J Blige har kämpat med hjärt- och lungräddning sedan dess och har mer eller mindre på egen hand hållit liv i det kallnande liket. Att det pumpats ut formulärisk hiphop med väna damer på refrängsång är inte samma sak. Det handlar […][...]

Det närmaste jag kommit att uppleva det den första halvan av R Kellys dubbelepos ”Happy People/U Saved Me” porträtterar är en nattklubb som idag heter Zanzabar. Det är en guldglittrande danssalong med mer egyptiskt glitter än de flesta muséer kan ståta med. En plats där de rika dansar skålandes i champagne. Det är en skiva […][...]

Självklart har Kanye West fingret med i två låtar på Afrodisiac. Självklart är det Kanye som fixat till förstasingeln. Kanye har ju senaste halvåret ersatt The Neptunes som killen man ringer när man vill vara säker på att ett album åtminstone innehåller en megahit. Dessutom har Organized Noize bjudits in för att koka ihop ett […][...]

Soulåret 2003 handlade precis som vanligt i Sverige om en enda man: R Kelly. Remixen av ”Ignition” fick den svenska kritikerkåren att gå ner i en kollektiv brygga. En lyxig klubbstudsare så champagnebubblande lycklig att det var direkt omöjligt att värja sig och med fingret i luften skråla med i ett toot toot, ett ”beep […][...]