2009 fyller hiphopen 30 skivår. Ola och Pontus firar detta i och med att lista 30 låtar av DJ Premier och RZA, två av världens mest legendariska hiphopproducenter. Deras direkta ansvar för delar av hiphopens utveckling är enorm. Min del i firandet handlar dock om en snubbe som tycks vara mest irriterande, men som faktiskt […][...]

Efter att hon hade släppt Good Girl Gone Bad, som var väldigt bra med undantaget för ett par veka utflykter, verkade Rihanna ha tagit en väg som skulle leda till just det – dåligt. Stilmässigt och musikmässigt så klaffade det inte riktigt med varken punkrocken eller den hetsiga dancemusiken som hon ivrigt kastade sig in […][...]

Joss Stones tre tidigare album har alla vandrat uppåt i samma stadiga spiral. Det ena bättre än det andra, och alla har bjudit på nya ljudbilder, nya stilar och nya känslor. Med Colour Me Free har hon försökt sig på samma sak, men bara lyckats till viss del. Visst låter det nytt, men alla låtar […][...]

[...]

[...]

[...]

Doesn’t Mean Anything är den första singeln från kommande albumet The Element Of Freedom. Låten är en klassisk KrucialKeys-produkt, med fint piano av Alicia, enkla sköna trummor av kompisen Krucial och en låttext helt i stil med vad man väntar sig. Alltså en given hit av New York’s finest. Alicia Keys har utlovat ett sound […][...]

Mariah Carey. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till henne. Eller, jo, jag vet nog. Jag vet att jag inte skulle klara en timme i hennes sällskap, då hon säkert är naiv i allt från sin förtjusning i sött, rosa och ulligt till hur viktigt det är att ha en stor garderob. […][...]

Unga Young Chris är den bäste rapparen från gamla Roc-A-Fella-gänget, efter Jay-Z då. När The R.O.C. var som störst, runt millenieskiftet var han en tonåring som nästan kunde få en att glömma Beanie Sigel, Freeway och Memphis Bleek när han satte igång med sitt käftande. Young Chris soloalbum, Now Or Never, har det talats om […][...]

Fabolous sätter ihop hiphop och R&B bättre än någon annan hiphopartist. Därför har han fått samma stämpel som R&B-artisterna. Lättsamt, kommersiellt, talanglöst och opersonligt snabbproducerat. Jag har till viss del förståelse för att icke insatta får den uppfattningen om R&B och en del hiphop. Det som visas på bilder och i musikvideos når sällan speciellt […][...]