Wire tycks på något sätt bli yngre och yngre, i den betydelsen att man vid det här laget rätat ut de flesta vindlingar och svängningar. På Red Barked Tree är Colin Newman, Graham Lewis och Robert Grey kanske mer rättframma än någonsin. Wire har sedan bandet grundades 1976 alltid stått kvar som ett skolexempel på […][...]

Jag känner mig som jordens mest förutsägbara människa när jag vet att Kriget är min nya kärlek på strax under 15 sekunder. Längre tid än så tar det inte för trion Per Nordmark, Christopher Roth och Gustav Bendt att slå undan benen på mig igen. För trots att det här är Krigets debutskiva är de […][...]

Kommer ni ihåg hur /\/\ /\ Y /\ togs emot? Jag minns det ungefär så här. Nästan alla jag känner hatade hårt på XXXO, kallade den ett lamt försök att göra en Lady Gaga. Hon hängdes ut och hånades för dubbelmoral av en amerikansk journalist och gick twitter-banans som hämnd. Hon släppte en video till […][...]

Kanske säger det alldeles för mycket om min person att jag efter första genomlyssningen av Karunegala stod som vad som mest kan liknas vid ett mentalt frågetecken. Småpunkig rock på svenska med lite lätt småproggiga drag. Villigt erkänner jag att Fulmakten inte låter som så mycket annat som jag hört på sistone, om ens som […][...]

Det var med viss skepsis jag närmade mig The Dissent of Man. Med ett väldigt svajigt framträdande på årets West Coast Riot i färskt minne och det faktum att första singeln ut, The Devil in Stitches, var en smärre besvikelse fanns varningsklockorna med i bilden när skivan skulle avhandlas. Det tar 2 sekunder in i […][...]

Outtröttligt pressar motorerna vidare. Oavsett hur tunnhårig Nick Cave än blir så kommer det alltid att fortsätta framåt. Även om Grinderman 2 redan patenterar bandets sound på samma sätt som man numera kan förutspå de botaniska och mytologiska referenserna på ett album med The Bad Seeds, så ångar Cave, Warren Ellis, Jim Sclavunos och Martyn […][...]

Sent ska syndaren som bekant vakna. Visst var Spanish Sahara både överraskande och imponerande, men någonstans långt bak i minnet låg det där lite väl nervöst punkfunkiga första albumet Antidotes och skvalpade. Total Life Forever fick helt enkelt stå över ett kast. Mogna lite. Ungefär så fungerar också Foals andra album i förhållande till det […][...]

Enligt uppgift var det 12 999 personer utöver undertecknad som besökte Frihamnen i Göteborg och 2010 års upplaga av West Coast Riot. Och det var en synnerligen väl genomförd festival vi bjöds på, både från scenerna och rent genomförandemässigt. Området hade till i år disponerats om och det kan inte betecknas som något annan än en […][...]

Ett band som inledningsvis konstaterar Howlin’ Wolf och Dead Kennedys som några av sina influenser har ett ganska lyckat utgångsläge hos undertecknad. Nu delar visserligen inte Before You Die… varken Chester Burnetts kusliga pondus eller Jello Biafras giftiga tunga, utan slår in på ett mer country- och bluegrassbetonat spår, men det är ändå ett gott […][...]

Tredje upplagan av West Coast Riot står för dörren och de elaka tungorna som kallat festivalen ”Sweden Rock 2.0” fortsätter med glåporden, till ingen nytta. Endagsfestivalen, med punk och hardcore som huvudsaklig inriktning, drar alltjämt storpublik. Och jag förstår varför, med årets lineup i åtanke. De här tänkte jag ägna mer uppmärksamhet åt 17 juni: […][...]