Tokio Hotel Scream Universal/Universal Utan att veta ett smack om detta band utgår jag ifrån att det här är någon form av pojkband. Jag baserar mitt antagande på att snittåldern i Tokio Hotel är cirka 14 år, samt att de inte har skrivit någon låt helt själva. Givetvis är det sjukt dåligt också. Officiell sajt […][...]

När musikhistoriker och punkprofessorer blickar tillbaka på det svenska tidiga åttiotalet är det knappast Traste & Superstararna som nämns som arketyper. Utom möjligen i Hälsingland. Ett par singlar, ett album och medverkan på diverse samlingar var de avtryck den här konstellationen lämnade efter sig. Men det var ändå början på något stort. Senare följde Traste […][...]

Till skillnad från 99 av 100 manliga recensenter av den här skivan har jag aldrig lyssnat med gillande på Ulf Lundell, Eldkvarn eller Bruce Springsteen och hans E Street Band. Jag förstår vad de menar när de skriver om vuxen rock och hesa män, men jag kan aldrig få ihop det där med den eufori […][...]

Randy går från klarhet till klarhet. Från det ena mer svängigt än det andra. Från den ena turnén till den andra. Från refräng till refräng. Med ”Randy the band” visar bandet ännu en gång den styrka de besitter. Eller styrkor. För trallvänligheten är större än hos The Pogues på en irländsk pubafton. Körandet slår ett […][...]

Hur låter det egentligen om man korsar gammal punk med black metal och kastar in en aning Turbonegro i mixen? Casey Chaos, Samoth, Cosmocrator, Happy-Tom och Faust bestämde sig för att ta reda på det och resultatet blev Scum. Och ja, det låter precis som man kan förvänta sig. I Amerika verkar Norweigan Black Metal […][...]

Jag måste säga att jag tycker att Juliette & the Licks har fått oförkänt mycket skit. I samband med konserterna i augusti konstaterades det överallt saker i stil med ”bra konsert om man slapp musiken”, som DN skrev om jag inte minns fel. Andra har klämt till med att musiken hade varit spännande för tio […][...]

Boxning verkar vara på tapeten. För ett tag sen gick ”Tjuren från Bronx” på TV och den har följts av bland andra Muhammad Alis klassiska fajt ”Thrilla in Manilla”. Senaste numret av SJ:s tidning Kupé har också den något av ett boxningstema, med en artikel om Ingo och en genomgång av Sveriges största boxare genom […][...]

Ett av Sveriges mest underskattade rockband är tillbaka. Med ”Kingwood” fortsätter Millencolin på den ganska spikraka rockväg de slagit in på sedan ett antal år. Den här gången med hjälp av Chips K. Tolv låtar rock, tyngre och i viss mån allvarligare. En bra anledning att trycka på gasen. Inledande ”Farewell My Hell” sammanfattar mina […][...]

”[…] a collection of songs that meld the power of punk with an innate sense of melodic pop and rock.” Haha. Tillåt mig spy. Plunge är inget annat än radioskval. I dess sämsta benämning. Lättssmält, helylle och riktigt tråkigt. Man får verkligen anta det vidaste punkbegreppet den här sidan Good Charlotte för att kunna applicera […][...]

In your face, Erik Zsiga. Om Amerika förbjöd Dixie Chicks och ansåg Steve Earle vara anti-amerikansk på grund av ”John Walker's Blues” så vet jag inte hur de skullle reagera om de kom över ett exemplar av Leftöver Cracks ”Fuck World Trade”. Sätta dem i något läger troligen. Terroriststämpla dem. Anti-amerikaner hade inte räckt hur […][...]