Trodde det skulle vara den flyktigt lätta sista delen. Där ett sommarystert kollektiv flög runt på en elektroäng glatt sniffande dubstjälkar, poprosor och brusblad. Där brunbrända gossar och sommarklädda flickor med soulsken i blick binder buketter av de varmaste musikblomster. Till dig och mig. Tji. För det regnade mest den där sommaren och både sinne […][...]

Bakom namnet The Limp Twins döljer sig barndomskamraterna Russell Porter och Will Holland. På Tales From Beyond The Groove gräver de ner sig i all den musik de genom åren verkligen älskat och bjuder på en glädjesprudlande blandning av soul, jazz och funk i en fint luggsliten popkostym. Och bara för att toppa det hela […][...]

”The week we decided to 'expose' Morrissey as a racist gave us all a buzz in the office – it was like being 'proper journalists' for a rare couple of days as we pieced together what was, if not an actual 'news' story, certainly more vital than just putting an interview with Kingmaker on the […][...]

Men vafannudå. Jag hade ju slutat lyssna på pop. Förstod sällan euforiutbrotten och hyllningskörerna. Slängde resterna i en grop. Begravde dem i en säck. Kriminalinspektör Alkberg undantagen givetvis. Men det här! Ja jag vet; ni har redan läst hyllningar på löpande band, redan tröttnat och ropat hype! Men jag hade ju slutat lyssna på popskallarna, […][...]

Xiu Xiu är kompromisslösa och okuvliga. Avståndstagande till normen för att kunna omfamna allt och alla. Till och med de riktigt misslyckade. De som minst av allt förtjänar det. Är du en idiot kan du fara åt helvete, men när du kommer tillbaka har du ändå en plats under Jamie Stewarts vingar. I min mentala […][...]

Det är sent 80-tal och på ett dagis i Hammarkullen, Göteborg, sitter sexårige Jens Lekman och klipper silkespapper i olika former, vissa som löv och vissa som insekter. Sedan klistrar han dem mycket varsamt på ett tjockt papper som han ritat en skogsbakgrund på. Senare kommer han att träffa drottningen. Långt senare kommer han bli […][...]

”Control”, ”Rhythm Nation 1814″, ”Janet.” och ”The Velvet Rope”. Det har varit på gång ett tag nu. Mer och mer sex. Mer och mer rakt på sak. Även om förra albumet kanske bröt mönstret en aning tog Janet igen det flera gånger om med sitt Superbowl-äventyr. Nu när det är dags för åttonde fullängdaren är […][...]

Varning kids! Detta är ingen hiphopskiva! Håll er borta om ni inte klarar gitarrer! Jimi Hendrix, Funkadelic, Prince, Living Colour, 24-7 Spyz, Lenny Kravitz och … Boo Radleys. Så var vi av med namndroppandet också. N*E*R*D fortsätter sitt korståg för att återupprätta funkrockens skamfilade rykte. ”Fly or Die” tar vid där ”In Search of… v. […][...]

Ett nytillskott i de landskap där disiga porträtt innehåller stora träd och gamla traktorer. Ledsna unga män tonsätter med sina gitarrer. Det är mollackord och countryinfluenser. Från södra Sverige. Du har redan hört familjen Kjellvanders söner. Nu kan du hälsa på familjen Haggrens. Gustav är artisten/låtskrivaren. Som debuterar med tio jordnära, behagliga och välgjorda låtar. […][...]

Jag har alltid haft lite svårt för det som klingar för lättsamt och mustigt. Det som känns för folkligt och vuxet på nåt soligt och stadsfestivalaktigt sätt. Och nånstans i mig skavde det lite när jag hörde några få spår av Malmöbandet Björns Vänner innan sommaren förra året. Men i slutet av sommaren 2003 var […][...]