1667 var Paradise Lost ett episkt diktverk skrivet av poeten John Milton i dåtidens puritanska England. 2007 är det en skiva av det progressiva metalbandet Symphony X från New Jersey. Inte helt förvånande är de fatalt olika verkens teman ganska likartade; Miltons diktverk handlar om kampen mellan helvete och himmel, Gud och Satan (den sistnämnde […][...]

Klyschan ett steg framåt och två steg bakåt passar verkligen in på veteranerna i Paradise Lost. Britterna ger nu ifrån sig sitt elfte album och det är bakåt i karriären de sneglat när de har skapat In Requiem. Liknande tendenser kunde skönjas redan på förra given, den självbetitlade skivan från 2005. Men nu är det […][...]

1990s Cookies Rough Trade/Border Uppkäftig indierock som du kan klappa med i för jämnan. Myspace Seabear The Ghost that Carried Us Away Morr Music Folk, pop och singer/songwriter från Island. Myspace Paradise Lost In Requiem Century Media/EMI Britterna har gjort ett album som tenderar till att låta som det gjorde med deras tidigare alster. Eller […][...]

Att släppa en självbetitlad skiva efter att ha existerat i ett och ett halvt decennium innebär vissa förpliktelser. Det är definitivt ingen debutskiva i detta fall, och således tolkar jag titeln som att det är en skiva som verkligen definierar bandet och deras sound. Vilket mycket riktigt stämmer. För att dra på en växel till […][...]

Viktiga band: Candlemass, Cathedral, tidiga My Dying Bride. Namnet doom antyder vad det handlar om här. Långsamt och nedstämt, såväl stämningsmässigt som rent musikaliskt. Rötterna hittar vi hos Black Sabbath som av vissa anses vara det första doombandet. På 1980-talet leddes genren av svenska Candlemass som släppte ett antal bejublade album under andra hälften av […][...]

Kolsvarta, arga och onda är Tiamat tillbaka med albumet Judas Christ. Fortfarande fast förankrade i den mörka gothiska metallen, där de är ett av Europas större namn, tillsammans med bland andra Paradise Lost. Mina erfarenheter av Tiamat är inte så gedigna. Ett par låtar har jag gillat, men som helhet är det lite för dystert […][...]

Tyska Century är inte på långa vägar lika kända som Paradise Lost. Banden släpper sina nya album nästan samtidigt och har också turnerat ihop. Uppmärksamheten kommer troligen gå till de sistnämnda. Egentligen borde Century inte vara något att hetsa upp sig över. Tyskar som spelar en blandning av hårdrock, goth och synth av bästa åttiotalsmärke. […][...]