Recension
- Judas Christ (CD) Tiamat
- 2002
- Century Media
Bra i små doser
Lyssna
Externa länkar
- Church of Tiamat
- Rätt sunkig webb.
Kolsvarta, arga och onda är Tiamat tillbaka med albumet Judas Christ. Fortfarande fast förankrade i den mörka gothiska metallen, där de är ett av Europas större namn, tillsammans med bland andra Paradise Lost.
Mina erfarenheter av Tiamat är inte så gedigna. Ett par låtar har jag gillat, men som helhet är det lite för dystert för mig.
Den här skivan landade hos mig just när förutsättningarna för att den ska fungera var som störst. Strax efter nyår, kylan har bytts mot plusgrader, vattnet strilar längs marken och fönstrena på tåget som tar mig till jobbet. Tråkigt minst sagt.
Judas Christ innehåller tolv som tänligen effektivt kanaliserar hat och bitterhet. Det sägs att denna skiva ska vara det mest positiva och kommersiella de gjort. Må så vara, men det är fortfarande ganska svart.
OK, Vote for Love är nästan radiomässig, och det är väl nästan lite rörande att dessa mörkermän tycker världen blivit för ond och gör en låt om att vi måste rösta på kärleken.
Men ordningen återställs något i So Much for Suicide, Love is as Good as Soma och I am in Love with Myself. Låtar som tar tag i mig.
Som blir ett soundtrack på vägen ner. Jag gillar det på kort sikt, men i längden tar Tiamats musik mig till en återvändsgränd. Efter för lång lyssning låter bandet mest som ett par griniga gamla gubbar.
Men i små doser ger Tiamat mig sköna känslor. Med Judas Christ i hörlurarna har vardagen varit ganska offensiv. Jag har bjudit på hårdare tacklingar än vanligt i den överfulla kollektivtrafiken. Människor jag mött har reducerats till hinder och störande objekt helt utan värde.
Så kan den på papperet soppiga blandningen av pop, metal och goth påverka människor. Tiamat ger mig en känsla av aggressivitet. Jag kan tycka att det är skönt.
Misstänker att Tiamat som en ond version av Pink Floyd kommer synas på en festival i de värmländska skogarna i sommar.
Publicerad: 2002-02-17 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-02 09:38
13 kommentarer
är inte det där den upstoppade geten som står på morderna muset?
#
känns som om recensenten inte riktigt är med i matchen…typ som om han hör tiamat för första gången, men inte vill erkänna att det är så…*s*
#
ingen metal. bara gothrock. trist sådan.
fredrik är snäll. betyget är högt. tycker jag.
#
”Vote for love” är en riktig rökare!
#
Det här är det bästa Tiamot gjort på mycket länge. Luras inte av det felaktiga betyget.
#
tiamats bästa platta är wildhoney, men den här är fan inte långt efter.
#
är det en slump eller börjar det bli inne bland hårdrocksgrupperna att ha en get på sina skivomslag? (slipknot:iowa)
#
Carl! Det var verkligen inte slipknot som började med getter på skivomslag, kolla in venom, bathory, mercyful fate osv, så kommer du nog närmanre vad tiamat syftar på!
#
Ingen som har lyssnat igenom hela denna skivan kan påstå att den är dålig… tvärtom! Den är ett styrkebesked från Tiamat och visar på en vilja att ständigt förnyas. Jag vet att alla gamla konservativa dödsmetallare inte kan acceptera det men ni andra…ta till er Tiamat!
#
köp ”A deeper kind of slumber” istället!
#
älskar tiamat och denna skiva är inget undantag
#
hmm jag förstår inte varför du recenserar lite deppigare musik om du inte gillar det (med undantag för PL:s symbol of life som du gillade) utan vill ha gladare musik. då blir det väldigt väldigt svårt att ge en skiva en rättvis recension om det skär sig redan från början
#
Vad är en rättvis recension?
#
Kommentera eller pinga (trackback).