Det har gått sjutton år sedan Mary J Blige släppte My Life, en skiva som är en modern soulklassiker. Då jobbade hon nästan uteslutande tillsammans med en ung producent med en utvecklingskurva som pekade rakt uppåt och som snart skulle dominera r’n'b-scenen totalt. Han hette och heter Sean Combs, Puff Daddy, P. Diddy eller bara […][...]

00-talet var decenniet då jag växte upp. Vid millennieskiftet gick jag i femman och lyssnade på Smurfhits, men det dröjde inte länge efter det innan jag började tycka om musik på riktigt. Efter en utflykt till stålkängor och nitar hittade jag till vita sneakers och hiphop. Fast forward till 2010, och vi ser på min […][...]

In My Lifetime är en värdig uppföljare till Jay-Z:s klassiska debutalbum. Det är ett album som ger mycket, med en artist som skulle ha ofantligt mycket mer att ge. Jay-Z låter lite festligare här än på Reasonable Doubt, vilket antagligen är en normal förändring i beteendet efter att ha fått spinn på karriären och släppt […][...]

Den fjärde december i år fyllde Jay-Z 40 år. Jag firar detta jubileum genom att lista hans 40 bästa låtar, samt recensera hans album. Fram till fredag den 11/12 kommer jag varje dag klockan 12.00 lägga upp en recension. Som ni säkert märkte i den första delen av 40 x 40 x Jay-Z så rankar […][...]

Så att ni inte råkar missa något. De står i ordning efter releasedag, på ett ungefär. Trevlig läsning! The-Dream – Love vs. Hate Albumet släpptes redan den 10 mars i USA, men Sverige-releasen är inte förrän 6 april. The-Dream har släppt ett par kanonsinglar från albumet och några remixer. Det och faktumet att Dream har […][...]

Efter att Janelle Monáe mest hörts och synts i Outkast-sammanhang kom så för ett år sedan den första av fyra planerade ep-skivor, Metropolis, Suite 1: The Chase. Det goda mottagandet ledde till att Monáe införlivades i Sean Combs Bad Boy-stall. Anno 2008 har två spår tillkommit och ryktena talar istället om en fullängdare i början […][...]

Om du någon gång undrat över vart det tjocka blåset i Jay-Z:s Roc Boys (And the Winner Is) kommer ifrån har du redan hört Menahan Street Band. I nästan samma stund som de släppte Make the Road by Walking som b-sida till Charles Bradleys vokala tolkning, The Telephone Song, pekade Jigga ut den för Diddy […][...]

Inte ens hiphopen är lika beroende av den perfekta rytmen på samma sätt som raggan. Där hiphopen hittat sin väg till suburbia är raggan fortfarande lite för annorlunda för att hitta hela vägen till de amerikanska medelklassmiljonerna. Det spelar egentligen ingen roll att P. Diddy håller Elephant Man i handen, han är nog ändå lite […][...]

”The Breakthrough” från 2005 hade sina publikframgångar, vilket tydligen väckte profithunger. Så blev det alltså dags för en samlingsskiva. Fyra nya låtar tjänar som lockbete. Ett måste för dem som på bästa P. Diddy-vis skanderar att Mary J Blige är ”the queen of hip-hop soul” alltså. Meningen är att 15 års karriär, sju studioalbum och […][...]

Kärt barn har många namn. Daniel Smith, som det här kära barnet med många namn egentligen heter, har upplevt mer komplicerade namnbyten än P Puffy Daddy Diddy Combs. Inte helt olikt Will Oldhams Palacealias, så har Daniel lite olika namn beroende på vem han jobbar med. Daniels karriär inleddes med ett examensprojekt som han gjorde […][...]