Cirkusen har öppnat. Köerna börjar samlas utanför entrén och en trött man vevar sitt positiv ytterligare några varv för att locka dit besökarna. Men vid horisonten börjar de mörka molnen torna upp sig och stagen som fäster cirkustältet i marken kontrolleras oroligt ännu en gång. Blixtarna har ännu inte nått över horisontkanten, men ljuset från […][...]

Det har gått ganska precis en vecka sedan nyheten om Macolm McLarens bortgång nådde oss. Det har samtidigt gått 28 år sedan Boy George lärde världen att sjunga Do You Really Want to Hurt Me? och 19 år sedan densamme släppte den bortglömda pärlan The Martyr Mantras. När jag 2010 lyssnar på Amazing Grace är […][...]

Sofia Mirjamsdotter, eller mymlan som hon är mer känd som på Twitter och runt om i bloggosfären, gjorde dagens spotifylista till ära för internationella kvinnodagen. Jag lyssnade igenom listan och saknade Cat Power, så jag föreslog att hon skulle lägga till henne. Hon tyckte istället att jag skulle göra en själv. Så jag gjorde det. […][...]

Som alla andra i redaktionen förmodligen också kommer att konstatera är det förstås fullständigt omöjligt att plocka ut de 50 album jag tyckte bäst om de senaste tio åren. Dessutom i rangordning. Kort sagt skulle rätt mycket kunna kastas om i den här listan. Framförallt ju längre ner vi kommer. Det finns säkert 50 kandidater […][...]

Man kan beskylla Roisin Murphy för mycket. Att hon är förutsägbar kan knappast räknas dit. Efter det förhållandevis långa sidoskuttet från Moloko på det Matthew Herbert-producerade debutalbumet blev det dundadunda-elektropop i tidsenlig kostym på uppföljaren Overpowered. Och nu när smakproven från Roisins tredje album börjar dyka upp pekar kompassfärdriktningen… tillbaka mot Moloko. Kantigare. Självklart inte […][...]

Man kan ju tycka vad man vill om namnet. Crazy Penis. Eller inte sällan det kortare och censurerade Crazy P. Det förändrar inte det faktum att Chris Todd och James Baron sedan de började göra musik tillsammans som just Crazy Penis gett oss mer eller mindre skitbra musik mest hela tiden. Bäst av dem alla […][...]

1. Mr Suitcase Guidelines for an Emerging Century Svenska artister brukar vara sällsynta när det blir dags för mig att sammanställa albumårslistor, men i år är det svenskt på första, andra och tredje plats. Och bäst av dem alla 2007 var Mr Suitcase. I en tid när albumformatet allt mer håller på att lösas upp […][...]

Årets roligaste skivköp landade i form av en rosa kartongask, stor som en sjutumssingel. På omslaget bara fem ord skrivna med bröllopsinbjudningsvänlig stil: ”Roisin Murphy”. ”Let Me Know”. Inuti fanns två versioner av cd-singeln och en bildsingel på absurt tjock vinyl. En förpackning som dessutom innehöll en av årets trevligaste låtar i lite olika versioner. […][...]

I min iPod ligger Mr Suitcase debut i det långa formatet mellan Moloko och Pet Shop Boys. Undangömda på andra ställen finns Ben Watts senaste bidrag till Buzzin Fly-serien och Prefab Sprouts Steve McQueen i sin nysläppta och upputsade form. Att Guidelines for an Emerging Century följer med mig i just det sällskapet är en […][...]

Här skulle egentligen funnits ett långt stycke där jag beklagade mig över att två av de skivor jag hoppades mest på i år resulterade i två stora besvikelser. Den ena var Rubikons Wonderland, världens bästa Tiff Laceys delprojekt. Den andra var Tracey Thorns Out of the Woods. När jag tidigare i år hörde It’s All […][...]