Redan under promotionsvängen för Death Magnetic pratades det om att Metallica skulle komma till Sverige nästa år och nu är datumen spikade. Den 7 och 8 mars står bandet på Globens scen i Stockholm. Biljetterna släpps på måndag den 20 oktober.[...]

Aftonbladet rapporterar att Slayer kommer att framföra hela Reign in Blood-plattan på scen när man besöker Sverige i november. Precis som man gjorde på DVD:n Still Reigning alltså. Det låter banne mig helt strålande och kan bli ett starkt skäl, tillsammans med Mastodons medverkan, för mig att masa mig iväg och beskåda Unholy Alliance-paketet. Å […][...]

När jag först hörde The Day That Never Comes, första spåret som släpptes från Death Magnetic, trodde jag ärligt talat att Metallica behagade skämta med oss. Titeln, samt det faktum att det var tämligen enkelt att peka på tydliga kopplingar från den låten till gamla spår, gav mig onda aningar. Som om Metallica släppt en […][...]

Första smakprovet från kommande Metallicaskivan Death Magnetic heter The Day That Never Comes och i går hade den världspremiär. Låten är en närapå åtta minuter lång, balladliknande historia, som för tankarna åt The Unforgiven och en hel del åt One, när tempot dras upp i slutet, det smyger sig in lite hederligt riffande och bandet […][...]

Genom att förhandsboka nya Metallica-skivan Death Magnetic, som släpps den 12 september, och samtidigt köpa ett så kallat platinummedlemsskap i portalen Mission: Metallica, kan fansen få tillgång till material från själva inspelningen av nya skivan. Det handlar bland annat om dokumentärer, utdrag ur låtar och kommentarer om inspelningen och dess framsteg från bandmedlemmarna själva. Dessutom […][...]

Fotograf: Irina Balog Ola Andersson: Att dun-DA-dun-DA-trenden packar ihop och försvinner. Förstörde alldeles för mycket potentiellt bra danspop under 2007. Madelene Holm: Jag är egentligen en planerande människa, så jag borde ha hela 2008 klart för mig redan. Det har jag inte, och jag vet inte vad jag ser framemot, musikmässigt. Men jag hoppas att […][...]

De gånger Canal+ har den goda smaken att sända Detroit Red Wings matcher sitter jag allt som oftast bänkad och följer min barndomskompis Johan Franzéns framfart på isen. Och sändningarna från NHL är ju som all annan TV från USA späckad med reklam, varpå vi i Sverige i stället får ta del av diverse statistik […][...]

När Hardcore Superstar återvänder efter ett par års bortavaro bereder kritikerkåren vägen med palmblad och översvallande lyckliga recensioner. Jag har själv aldrig varit helsåld på bandet, inte ens efter förra självbetitlade albumet, som betraktades som ett komplett mästerverk i samtliga kretsar. Det är dock svårt att neka till att Göteborgskillarna sällan misslyckas med sitt hantverk. […][...]

Det jag tycker om mest med proggressiv metal är hur den likt ett matrix-piller nästan suger in en i ett parallellt universum med sina spännande oförutsägbara ljudlandskap och vindlande passager av atmosfär och tyngd. Låtarnas längder är ofta extremt överdimensionerade vilket gör att man kan stanna i eskapin i stort sett hur länge som helst. […][...]

Klyschan ett steg framåt och två steg bakåt passar verkligen in på veteranerna i Paradise Lost. Britterna ger nu ifrån sig sitt elfte album och det är bakåt i karriären de sneglat när de har skapat In Requiem. Liknande tendenser kunde skönjas redan på förra given, den självbetitlade skivan från 2005. Men nu är det […][...]