Det har redan strötts mängder av lovord över Göteborgsduon Dan Lissvik och Rasmus Hägg och de kammade bland annat hem titeln ”Årets pop 2006″ på P3 Guld-galan i början av året. Imponerande, inte minst med tanke på att Studios skivutgivning fram till dess bestått av några ytterst limiterade vinylsinglar och LP:n West Coast som gavs ut i lika begränsade och snabbt omsatta 500 exemplar.

Yearbook 1 råder bot på eventuellt desperat skivjagande genom att samla samtliga låtar från de båda skivorna i lätt upputsade och i vissa fall förlängda versioner. Den visar också, späckad med elegant vindlande och luftigt dansant popmusik, att alla hyllningar inte på något sätt är obefogade. För en gammal stöt som mig är dessutom Yearbook 1 en enda lång nostalgitripp som får mig att vilja rusa ner i källaren och ögonblickligen plocka upp en rejäl bunt med bortsorterade vinyler.

För även om musiken givetvis är Studios egen finns här åtskilliga referenser från förra seklets sista två decennier. Ekon från tider när Robert Smiths gitarrslingor klingade som bäst, Marshall Jefferson uppfann (nåja) housepianot och Shaun Ryder fortfarande hade ett par sinnen i någorlunda behåll.

I Out There kondenserar Studio ner sin musik till en fantastisk låt där den första halvans taktfasta Curepop plötsligt glider över i ett nio minuter långt soundtrack med närbilder på en bister snut i pastellkostym som kör genom en neonskimrande Miaminatt. Nio minuter som tillsammans med de ännu mer nedtonade Life’s a Beach! och Indo har potentialen att fördubbla Mike Oldfields fanclub snabbare än de hinner säga Tubular Bells.

Med undantag för, i sammanhanget, korta madchestergungande Self Service är Studio överhuvudtaget inte rädda för att låta sina melodier svälla till längder som vanligtvis är reserverade för extralånga dansgolvsmixar. Att vid några tillfällen dra ut dem till en bra bit över tio minuter kan verka dumdristigt men det är framförallt i de, mestadels instrumentala, spåren de verkar trivas bäst.

När pärlande retrosynthar samsas med bensprittande rytmer och tillsammans med djuplodande basgångar och lekande gitarrfigurer gång efter annan svävar iväg i ett moln av lyckligt leende solnedgångspop.