Hur mycket kan man egentligen skriva om samma sak? Alldeles för mycket, tydligen. Det är väl någonstans där skolboksdefinitionen av ”nörd” blir aktuell. A. Is for Beginning. När Art of Noise 2006 släppte sin 4CD-box And What Have You Done With My Body, God? reagerade jag sansat och balanserat. Och spydde ur mig en hel […][...]

Det har gått ganska precis en vecka sedan nyheten om Macolm McLarens bortgång nådde oss. Det har samtidigt gått 28 år sedan Boy George lärde världen att sjunga Do You Really Want to Hurt Me? och 19 år sedan densamme släppte den bortglömda pärlan The Martyr Mantras. När jag 2010 lyssnar på Amazing Grace är […][...]

Jag hade kunnat göra det väldigt lätt för mig och bara konstatera att, ja, det här var väl kanske lite sent. Men den vägen går vi inte nu. Istället tar vi det från början. Men inte vilken elektronisk musik som helst, va? Eller rättare sagt, ni är rätt noga med prylarna? Just det, ett sound […][...]

Det heter ibland att Art of Noise är den mest samplade artisten i musikhistorien, efter James Brown. När Jurassic 5 byggde hela öppningsspåret från deras senaste album på Art of Noise Beatbox (Diversion One) känns det som att det inte är en omöjlighet. Oavsett vilket är Art of Noise en av det förra århundradets allra […][...]

Producenten Trevor Horn och musikjournalisten Paul Morley drog inte bara upp riktlinjerna för det som skulle komma att bli Art of Noise, i musik såväl som i image, de grundade även skivbolaget som Art of Noise hörde hemma på sina första år. Zang Tumb Tuum var, precis som Art of Noise, inte ett skivbolag som […][...]

På Below the Waste var det, i likhet med varje albumsläpp från Art of Noise sedan debuten (Who’s Afraid Of?) The Art of Noise en personalmässigt ny upplaga av gruppen som dolde sig bakom gruppnamnet. Kvar sedan föregångaren In No Sense? Nonsense! fanns Anne Dudley och J.J. Jeczalik som den här gången fick sällskap av […][...]

Även om Art of Noise kanske aldrig lyfts fram som någon av 1900-talets mest inflytelserika artister bland oss som i någon form har åsikter om musikskaparna och formulerar bakåtreviderande sanningar från sidlinjen så har gruppens roll bland dem som gör musik själva blivit desto större. Det här har tagit uttryck såväl i samplingar som mer […][...]

Mars 1985. Frankie Goes to Hollywoods mäktiga ”The Power of Love” åker ut från Tracks-listan efter elva veckor. Det var, så långt i Tracks-historien, inte bara en av de låtar som legat längst på listan – det var också en av det årets mest säljande singlar. Och det var också med Frankie Goes to Hollywood […][...]

Okej. Så här tror jag att det gick till. Du klickade in dig till den här recensionen därför att du trodde att du skulle få läsa en skojig sågning av Supernatural, Popstars-fenomenet och kommersiell musik i allmänhet. Kanske läsa ordet ”bajs” ett par gånger. Sedan hade du tänkt skriva en kommentar om hur kräkäcklig den […][...]

Jag var 11 år ung när jag såg Sex Pistols på TV första gången. Mamma och pappa förfasade sig och undrade i största allmänhet hur världen stod till när dylika band överhuvudtaget tilläts visa sig offentligt. För mig kändes det som om jag fått en stadig spark av ren energi rätt i ändalykten. Jag fattade […][...]