Lupe Fiasco är fortfarande mest känd för sin vers på Kanye Wests monsterhit ”Touch the Sky”. Sämre introduktion till massorna kan man få. I slutet av september släpps solodebuten ”Food & Liquor”. Läckt i omgångar redan. Precis som i fallet Pharrell har det tvingat huvudpersonen, som enligt kalkylerna skulle ha dominerat världen nu, tillbaka till […][...]

Kanye West Skeppsholmen Stora scenen, torsdag 22.00 En yster publik har samlats framför scenen på Skeppsholmen när Kanye West kliver på scenen, tjugofem minuter efter utsatt tid. Jag tänker på Lina Nyberg och vad hon skulle säga om att åtta av elva artister på scenen är kvinnor, även om fotograf Fifi Nylander säger något om […][...]

Lördagen börjar redan klockan 15:00 med ett besök i Pavillion där Kieran Hebden & Steve Reid bjuder på mer eller mindre improviserade möten mellan Hebdens elektronikpark och Reids trummor. Jag har bara hört den första volymen av deras ”Exchange Sessions”. Därför blir jag lite överraskad av hur hårt funkiga de är live. Inte för att […][...]

I början av årtusendet släppte Goapele en självfinansierad skiva som hon valde att kalla ”Closer”, efter en av låtarna. När den skivan sålt slut och hon fortfarande inte nått större uppmärksamhet spelade hon in ytterligare fem låtar och släppte en ny version som fick namnet ”Even Closer”. Det gick bättre – om än långsamt. 2003 […][...]

Jag sorterade snabbt bort Leela James när jag fick promon med singellåten ”Music”. Tyckte mest den var blek och harmlös. Noterade och valde bort. Tack, nästa. Så sitter jag och zappar hemma i soffan en kväll. John Legend och Leela James delar tid i rutan. Och där står hon på scenen i Camden som jag […][...]

På hiphopmusic.com upprepade Jay Smooth det som alltid sagts om Kanye West som artist: ”Förlåt mig för att jag säger det uppenbara, men problemet med Kanye West-skivor är att det är en rappare som heter Kanye på dem.” Jag kan inte hålla med. Jag hade en väldigt märklig ingång till ”The College Dropout”. Den var […][...]

Medaphoar har blivit MED. Tillbaka igen, för första gången. Med ett mindre allstar-gäng vid sin sida. Vad sägs om produktioner av Madlib, J Dilla, Oh No och Just Blaze. Man kan få en sämre start. När ännu en Madlib-skiva, för det är ju i praktiken vad det är, dök upp var jag inte helt odelat […][...]

Ibland är tajming allt. Common har haft en osviklig känsla under hela 2000-talet. ”Like Water for Chocolate” var den självklara hiphopkompisen till D'Angelos ”Voodoo”. ”Electric Circus” var den bångstyriga brorsan som ändå gick hand i hand med The Roots ”Phrenology” och Erykah Badus ”Worldwide Underground”. Genrebrytare. Därför gör det så förbannat ont att konstatera att […][...]

Det känns på sätt och vis nedvärderande att kalla Soul Supreme för en uppstickare bland svenska hiphop-producenter när man tittar på hans meritlista. Det finns inte många som kan matcha den. Och då har han ändå inte hållit på särskilt länge. Han pressar ut souldränkta beat som lägger sig någonstans i närheten av Kanye Wests […][...]

Det är lite intressant att singeln i det närmaste är dödförklarad på alla sätt som går, samtidigt som jakten på den perfekta förstasingeln snurrar allt snabbare. Jermaine Dupri-producerade It’s Like That är uttryck för precis det. Allt som gjorde Yeah till en av de mest framgångsrika r’n'b-singlarna på väldigt länge kopierat minutiöst noga. Och så […][...]