Solnedgångsmålade delfiner och människoimiterande maskiner. Några låtar in på Severant är det de bilderna som flimrar förbi på min interna bioduk. Sven Väth. Kraftwerk. Blade Runner. Vangelis. Jean Michel Jarre. Ett musiktechnologiskt nittiotal som precis lämnat åttan bakom sig. Med namnlappar märkta ”Soma” och ”Warp”. Maskinellt precisa löpandebandproduktioner med imperfekt melodivemodiga analogsjälar. Det är med […][...]

Röyksopp har fått en hel del negativa omdömen om Senior, omdömen som då nästan uteslutande handlat om att den inte alls låter som succésyskonet Junior. Det är ju förstås helt sant. Men att det är precis det som är poängen vilket också Torbjörn Brundtland och Svein Berge var väldigt tydliga med redan när Junior släpptes […][...]

Dystopia och Aurora: Air Tombstone: The Presets Road to Recovery: Daft Punk Ending of an Era: Fujiya & Miyagi Så går det att fortsätta genom hela Dystopia. Midnight Juggernauts låter väldigt ofta lite som väldigt många andra band, även om det inte alltid är ett och samma. Inte för att deras influenser är fy skam, […][...]

Warren Clarke presents Jonni Black vs. Shena Bitch Is Back Med den titeln borde förstås det här samarbetet låta helt annorlunda. Men när Full Intention-Shena får ta hand om micken låter det väldigt, väldigt mycket, tja, Full Intention. Vi pratar burkade stråkar och inlåst blås. Vi pratar Music Sounds Better With You och Borderline. Vi […][...]

Det är naturligtvis vansinne. Episkt är en ytterst missbrukad term i musiksammanhang men kommer i framtida utgåvor av samtliga stora musiklexikon antagligen illustreras av Where You Go I Go Too. Hans-Peter Lindstrøm har förvisso varit Mr Rymddisco ett bra tag nu men i jämförelse är allt han tidigare släppt en ytterst ordinär promenad till snabbköpet […][...]

Skrapväsande hi-hat, handfast dun-da-dun-da-dun-da-rytm, analoga syntljud, klockspelsminnande bakgrundsbubbel och de där rätt fantastiskt vackra kvartettstråkarna som smygs in på precis rätt ställen. Vill man vara lite elak skulle man kunna sammanfatta hela Kleerups debut med den meningen. Men om man bortser från att det här är formel som funkar finfint att rulla om och om […][...]

Äntligen har det franska helskäggets posterboy nr 1 Sébastien Tellier lyckats göra ett album som håller ihop både musikaliskt och tematiskt. För efter att tidigare ha blandat fenomenala låtar (La Ritournelle, någon?) med förvisso fantasifulla men inte fullt lika fantastiska sådana (ungefär allt annat) hamnar han med Sexuality rätt. En del av förklaringen är att […][...]

Så. Oktober. Höst på riktigt. Även om den väl redan dök upp någon gång i augusti. Hösten alltså. Vi på dagensskiva.com-redaktionen har som vanligt lyssnat och funderat, och till slut kommit på vad som var bäst under årets tionde månad. Eric Malmberg, Verklighet & Beat (cd) Det kom en hel del musik jag lyssnat fasligt […][...]

Kort efter det att budskapet om att James Brown gått bort nådde oss startades en tråd i forumet som kastade ut frågan om huruvida Brown var den störste musikanten i modern tid. Självklart var meningarna delade, men det intressanta var den riktning diskussionen kom att ta. Från ursprungsfrågan över vilka andra artister som skulle kunna […][...]

Jag fick aldrig tag i något ex av Monotoni #1. Den var slutsåld innan jag ens hann fatta vad som hände. När den här recensionen skrivs är Monotoni #2 också slut. Och ja, just därför den här texten kanske är lite onödig. Men de goda nyheterna är att du ändå kan få tag i eget […][...]