James Hetfield i Metallica. Foto: Petter Hellman, Rockfoto.nu Strax efter midnatt, en dryg kvart efter utsatt tid, drog till slut Ecstasy of Gold, Ennio Morricones bit som har blivit ett klassiskt Metallica-intro, i gång och den i runda tal 35 000 personer stora publiken fick vad den hade väntat på; institutionen Metallica på scen i […][...]

Eftersom Metallica tvingades ställa in söndagens spelning i Globen med kort varsel på grund av att sångaren James Hetfield blev hastigt sjuk, har man nu aviserat att bandet kommer att göra en ersättningsspelning i Stockholm. Den 4 maj gör Metallica ett nytt försök att stå på Globens scen. Köpta biljetter till spelningen i söndags gäller […][...]

Klyschan ett steg framåt och två steg bakåt passar verkligen in på veteranerna i Paradise Lost. Britterna ger nu ifrån sig sitt elfte album och det är bakåt i karriären de sneglat när de har skapat In Requiem. Liknande tendenser kunde skönjas redan på förra given, den självbetitlade skivan från 2005. Men nu är det […][...]

Många har försökt innan norska Stonegard gav sig fan på det. Att blanda skriksång med vanlig sång, att varva stenhårt mangel med lugnare tongångar. Men få har lyckats gå balansgången så här bra. ”From Dusk till Doom” rivstartar med ett minst sagt grymt riff som följs av ett minst sagt rappt trumlir. Ni har min […][...]

Att släppa en självbetitlad skiva efter att ha existerat i ett och ett halvt decennium innebär vissa förpliktelser. Det är definitivt ingen debutskiva i detta fall, och således tolkar jag titeln som att det är en skiva som verkligen definierar bandet och deras sound. Vilket mycket riktigt stämmer. För att dra på en växel till […][...]

Jag började lyssna på Metallica ganska sent så att säga. När de släppte ”Metallica” 1991 var jag 10 år och inte intresserad. Det var först i mina tonår som de fyra herrarna från den amerikanska västkusten väckte mitt intresse. Min polare Bengan och jag var och hängde i Varbergs centrum sent en kväll, inte värst […][...]