Magnus Ekelund lovar genom förpackning, press- och låttexter svärta och känslan att inte känna sig hemma. Tiden går sakta men livet går för fort mitt kvarter blev för litet och mörkret allt för stort Känslan infinner sig inte på albumet. Kanske är jag för ovan att lyssna på den högljudda, extroverta och känslotyngda svenska popen. […][...]

Jacques C Layers Funk Noir Records/Border Delar säng med fransk house/electro och brittisk postpunk. Småtrevligt. Myspace Jamie Lidell Compass Warp/Border Soul med elektroniskt brus. Myspace Daniel Johnston Beam Me Up! Hazelwood/Border Ett substanslöst lallande. Men den bipolära störningen ursäktar väl musiken. Myspace Kasban Nåt som bankar Bonjour Recordings/Border Lättsam pop i Jakob Hellmans anda. Myspace […][...]

Första intrycket: Åh nej. Inte Göteborgspop igen. Andra intrycket: Påminner lite om Jumper. Kanske kan vara något det här. Tredje intrycket: Nej Jag gillar Kusowsky när de låter gosigt och har en Jakob Hellman-touch över musiken. Bäst är de i låten Ingen man där de är härligt omanliga och mysiga. Men. Majoriteten av albumets spår […][...]

Pop, pop, pop. Bara enorma mängder bra pop (och en del annat) från Sverige. Fokus på de senaste åren men en del gamla klassiker också. Bland andra Ratata, Robyn, The Cardigans, Jakob Hellman, Vapnet, Säkert!, Reeperbahn, Kajsa Grytt, Docenterna, Ane Brun och Maia Hirasawa. Lyssna på låtarna i Spotify. Som vanligt, har du gjort en […][...]

Bortom alla ägg och allt det gula handlar påsken som bekant om död och återuppståndelse. Hos oss handlar det dessutom som vanligt om musik. Därför samlade vi ett antal minnesvärda återkomster i den musikaliska världen till i dag. Candi Staton Candi Staton (skiva) För fyra år sedan välsignades världen med samlingen Candi Staton, en samling […][...]

Ibland missar man saker. Jag hade helt och hållet missat den hype som tycks ha funnits kring Johan Melander när hans debutalbum Johan Melander & Nya stan kom förra våren. Och jag hade missat att hans nya ep Älskade du låg hemma bland de andra skivorna i min bokhylla. ”Kan detta vara någonting?” tänkte jag […][...]

Som band betraktat var Raymond & Maria aldrig särskilt intressanta. Istället var det reaktionerna de gav upphov till – kritiken, misstänksamheten, konspirationsteorierna, ja, the whole popvänster shebang – som kändes väsentligt. Framförallt det här med att vara äkta. Keeping it real, liksom. Ni kanske minns det, just som Erik Zsiga avlossat sin första kula smög […][...]

De har ett sätt att säga ”mhmm” jag inte trodde fanns. De har ett sätt att flytta höfterna försiktigt när de går. De har ett sätt att le som bara jag, som bara jag, förstår. Kvinnorna. Töserna. Flickorna. Kalla dem vad du vill. Detta som egentligen var tänkt att bli min stora kärleksförklaring till Jakob […][...]

Jag var en gång den lyckligaste människan på vår jord tills jag träffade en man en kväll och trodde på hans ord Han kastade fram ett papper och sa: Det här är ett kontrakt kan du stava till ditt namn? Skriv då under snabbt Jag berättar mina lögner och hjärtat känns som sten Det finns […][...]

I handboken över hur man inte blir en framgångsrik hiphopartist ligger två saker högt på listan: var vit och kom från Storbritannien. Kan du bocka för båda punkterna är det i princip kört och du kan packa väskorna innan du ens börjat. Antingen hade Rob Birch, Owen If och The Head inte läst handboken eller […][...]