Som ett komplement till vår lista med det bästa i februari satte vi samman en spotifylista med några av de bästa låtarna vi lyssnat på under samma månad. Lyssna i Spotify Stray Won’t Do That Recension av albumet Get on Up Ladda ner en remix på bandcamp Se videon på Youtube Jaga Jazzist Music! Dance! […][...]

Ba-ra ba-ra-bap Ba-ra ba-ra-bap Ba-ra ba-ra ba-ra ba-ra Ba-ra ba-ra-bap Jag vaknar på morgonen och vill sjunga med i musiken som spelar med full volym i min skalle. Men när jag, lite obekvämt, tagit mig igenom blåsets refräng rasar allt. Och jag måste konstatera det för mig själv. Vibrafon är en bitch att sjunga med […][...]

När jag kollar igenom den här listan ångrar jag mig redan. Det är massor som jag missat, Arcade Fire och Fannypack som Ola smidigt fick med på sin lista. Så många skivor, så mycket bra musik. Så gott det går att lista decenniets bästa album. Här är min lista: 01. Animal Collective – Merriweather Post […][...]

När vi får glänta på The Door möts vi av Mathias Eicks första toner som bandledare. Du kanske känner igen hans namn från fantastiska Jaga Jazzist där Mathias varit trumpetare i många år. Förutom där har han spelat antingen sitt huvudinstrument trumpet, basfiol, vibrafon, piano eller gitarr med artister som Motorpsycho, Ulver, Turbonegro såväl som […][...]

Jag fascineras av hur dåliga vi är på att bevaka våra grannländer ibland. Jag tänker särskilt på Norge. Själv har jag försökt hålla koll på den norska jazzmarknaden de senaste åren, men trots att jag letar missar jag fortfarande för mycket. Ett bolag jag inte följt, en artist jag inte letat färdigt runt omkring. När […][...]

Killl är den norska supertruppen med medlemmar ur Jaga Jazzist och JR Ewing. Jag har någon gång läst att det skulle vara dödsjazz (en dålig ordvits som går ut på att det skulle vara någon sorts möte mellan dödsmetall och jazz). Jag har också läst att de aldrig tänker släppa några skivor (men å andra […][...]

En full snubbe som blir grinig och vill slåss på en fest inleder ”Son of a Drummer”. Han vevar och yr, men ingen lägger särskilt stor vikt vid honom. Man ser mer roat och lite lätt irriterat på en alldeles för liten ”Hitman” som kommer ångra sig imorgon. Det jag saknar allra mest med ”Son […][...]

Likt den norska jazzen i stort rusar Jaga Jazzist genom jazzhistorien. Modet att försöka närs av en rädsla att stanna upp. Varje steg, från ”Jævla Jazzist Grete Stitz” till ”The Stix” har varit ett stort hopp framåt. Mot något. Men framför allt ifrån något. Där den starkaste känslan är att det inte längre är bra […][...]

Som om det inte räcker. Så låter Shining. Som om det inte räcker att bara. Det är inte nog. Återhållet och lätt frustrerat slarvar en slapp bassträng fram en takt. Ivrigt handklapp hjälper till och en trugande klarinett lockar ut melodin bara för att avbrytas av en hårt riffande ljudvägg och slamrande trummor. Crossovermetalproggjazz. Jørgen […][...]

Precis när våren höll på att brytas upp i sommar hittade jag några skivor som sedan kom att följa mig under resten av året. Jag spelade dem under hela sommaren, hela hösten och har fortsatt när kylan börjat bita i kinderna. Två av dem var från norska Jaga Jazzist. ”A Livingroom Hush” och ”The Stix” […][...]