2010 har hittills handlat mycket om mixtapes. Det segas med albumsläppen. Visserligen har Freeway & Jake One, Meth, Ghost & Rae, Ludacris, Usher och Erykah Badu med flera kommit med nya album, men när man väntar på bomber som Reflection Eternal, Big Boi, Nappy Roots, Jeezy, The-Dream, Brandy, Rhymefest, Game, Ciara, T.I., Eminem och många […][...]

Jag har satt ihop en liten spellista i Spotify med hiphop och soul jag gillat i år. Någon låt är äldre, men det mesta kan stämplas med 2009. En del ja hade velat få med finns inte representerat eftersom Spotify inte har det. Främst handlar det om låtar jag hittat på mixtapes (yU, Diamond District, […][...]

Efter sedvanligt strul med olika bolag och motstridiga viljor fick Missy Elliotts senaste protégé, med lite hjälp från bland andra Winehouse-producenten Salaam Remi och Jack Splash, ur sig Fearless. Nåja, det var väl ingen direkt brådska. Jazmine Sullivan är född 1987, har sjungit med Stevie Wonder och skrivit topplistehits åt andra, och ger mig samma […][...]

Jag vet jag vet. Det var ett tag sen sist, men nu är jag tillbaka med en ny omgång videor som ni får hylla eller såga. Flippa eller floppa, gärna med en kommentar. Är videon bra eller dålig? Svänger låten eller inte? Jag väljer, ni tycker. Precis som vanligt. Håll tillgodo. Vill du önska en […][...]

Estelles debut The 18th Day var en av 2004 års ljusglimtar, med låtar värdiga betydligt mer erkända hiphop- och R&B-artister. Det var entusiastiskt, det var energiskt och det var ogjort. Jag tog henne snabbt till hjärtat. Dance With Me blev årets snyfttryckare och Freedom årets feel good. Go Gone blev ett dansnummer framför spegeln och […][...]

Tonen sätts redan i första spåret där Jack Splash efter att ha dragit i sig ett par ballonger sprängfyllda med helium skriver om hiphop- och funkhistorien med sig själv som centralfigur. Det här kommer att handla om sprallig påläst referensfunk. Jag biter mig hårt i tungan för att inte börja peka ut influenserna, då riskerar […][...]

Min förälskelse i Gnarls Barkley och St. Elsewhere var intensiv och höll i ungefär ett år. Sedan lågan slocknade har jag inte tittat tillbaka och inte lyssnat om. Glömt och gått vidare. När första läckan från The Odd Couple dök upp i början av året lyssnade jag pliktskyldigt, men tyckte inte att det var särskilt […][...]

Av alla recensioner som skrivits för dagensskiva.com är den av Zap Mamas förra album den som irriterat mig mest. Marie avfärade den som etno light. Jag har fortfarande inte riktigt smält det. Då jobbade hon nära många av mina amerikanska soul- och hiphopfavoriter. Den här gången bland andra revolutionären och acidjazzskägget Michael Franti bollplank och […][...]

Om man tar hela funkhistorien och kör den genom samtidens hiphopfilter, grovhackar och sätter ihop delarna igen så landar man gissningsvis någonstans i Los Angeles 2004. Då släppte Plantlife ”the Return of Jack Splash”. På något vis gled den mig förbi då, men när jag flyttade till Malmö pratade Mikael hela tiden om nyfunken från […][...]