Av alla recensioner som skrivits för dagensskiva.com är den av Zap Mamas förra album den som irriterat mig mest. Marie avfärade den som etno light. Jag har fortfarande inte riktigt smält det.

Då jobbade hon nära många av mina amerikanska soul- och hiphopfavoriter. Den här gången bland andra revolutionären och acidjazzskägget Michael Franti bollplank och det blir väl inte riktigt lika spännande. Hans kreativa kurva planade trots allt ut och vände nedåt för ett par album sen.

Det blir gärna lite för bekvämt och försiktigt. Aldrig tråkigt, men heller aldrig utmanande. Mest tryggt och säkert afrogung med lätt jazz- och funkbotten. I och för sig inte det sämsta, men jag hade önskat lite mer bett. Den som sett Zap Mama live vet att det finns där.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att Marie Daulne är en enastående röstkonstnär. Det ger alltid något tillbaka att bara lyssna till hennes totala kontroll över stämbanden. Hon använder dem snyggt utan att stila för sakens skull. Respekt.

Som bäst blir det mär Jack Splash hälsar på i studion och hjälper till att skruva på rattarna i hiphopjazzfärgade call-and-response-stycket Kwenda och i den allra sista låten Princess Kesia. Det är en bruten vaggvisa med försiktigt scratchad röst, operettslingor och komp från mjuka congas och bas. En uppvisning i enkel men effektiv rytmik och lagerbaserade röstarrangemang. Förtrollande.

Where Are You