Jag är för ung för Maiden. Det är faktiskt sant. Min generation växer upp med en ny era metalband och tror i värsta fall naivt att deras musik är upphovsmännens hundraprocentigt egna oinfluerade skapelser. I själva verket finns hela det gamla artilleriets skalor och rifföljder listigt inflätade i de nyare bandens låtar, inte sällan sockrade […][...]

Att Tyrant och Hellbutcher inte är några större anhängare till progressivitet inom metalvärlden torde vara ställt bortom all tvivel vid det här laget. Och således låter Envoy of Lucifer, Nifelheims fjärde giv till världen i fullformat, som black metal gjorde 1986. De båda Iron Maiden-fanatikerna, som blev Bröderna Hårdrock med hela Sverige efter sin medverkan […][...]

Det är bara att konstatera att heavy metal görs bäst av gubbar som var med när det begav sig. Se på Iron Maiden, se på Judas Priest och se på W.A.S.P. Kanske är det så att man måste ha varit med från början för att kunna göra det hela trovärdigt. De gamla banden, W.A.S.P inkluderade, […][...]

En årets låt från varje skribent. En motivering varför. Tillsammans blir det tolv låtar i en asbra spellista. 01. Kelis ”Appreciate Me” ”Don't take my kindness for weakness” mässar Kelis med back-up av en ståtlig kör, mer hängiven än någonsin förr. Bedårande och mäktigt. [Agnes Arpi] 02. My Darling You! ”Please Don't Talk To Me […][...]

Japanska Mono blev något överraskande min första anhalt på min sedan länge planerade roadtrip som ägde rum i helgen. På bussen till Stockholm noterade jag att de spelade på Kulturhuset, och med tanke på att deras spelning på Arvika 2003 (?) var senaste gången jag såg dem kände jag att det var dags igen. Konstaterar […][...]

Iron Maiden överraskar med att släppa sitt svåraste album hittills i och med ”A Matter of Life and Death”. De skulle kunnat ta den enkla vägen och tralla sig in i folkhemmet på bästa sändningstid ännu en gång med fina melodier, allsång och gallopperande trumkomp. Men det glädjer mig att de inte gjorde det valet. […][...]

Helloween Iron stage, 18.30 Jag ska ärligt medge att jag tillhör skaran som inte har speciellt mycket till övers för Helloween sedan herrar Hansen och Kiske lämnade skutan. När tyskarna gjorde Iron Maiden sällskap på Hovet 1998 var det dessutom så tråkigt att jag tappade förtroendet för bandet ännu mer. Men singeln ”If I Could […][...]

18 låtar. 78:40 minuter. Där har ni senaste utgåvan från Max Cavaleras Soulfly i siffror. Och ja, det blir väldigt mastigt. Soufly är nu mer ett band med ett väl inmutat musikaliskt territorium och man känner igen bandet direkt på inledande ”Babylon”. Tunga riff i mellantempo och en tydlig refräng. Som vanligt kommer Max att […][...]

Kalla mig infantil, men anledningen till att ”Angelwhore” lockade var titeln. ”Angelwhore”. Tankarna gled iväg mot sluskig tvåtaktsdöds med sväng a la Deathwitch. Nu var så inte fallet, men icke desto mindre går skivan hem. Desaster har släppt fyra plattor före den här, men bandet var ändå helt okänt för mig. Det faktum att Metal […][...]

Det gnälls på att varje gång Iron Maiden släpper ett nytt studioalbum så kommer det även ett livealbum och en DVD. Så även denna gång. Men är det så jävla konstigt? Varje gång de spelar här i Svedala, vare sig det är i direktsändning eller inte, så är mediadrevet enormt och lovorden vet inga gränser. […][...]