Hissa eller dissa. Flippa eller floppa. Det är dags för tre nya videor att möta folkets jubel eller öppna hån. Brasiliansk pop och två varianter av amerikansk hiphop. Common The Game Chi-Towns finaste tar hjälp av ingen mindre än DJ Premier. Resultatet blir så klart rökigt jazzig hiphop med sot under naglarna. CSS Alcohol Söt […][...]

Hiawata! They Could Have Been Bigger Than Hiawata! Sell Out! Music/Bonnier Amigo Indiepop från Oslo med en aning stök och bök i. Officiell sajt, Myspace Nouveau Richie Pink Thrash Pick Up Music/Border Påminner om Bodies Without Organs.[...]

Leslie Feist vill inte kallas chanteuse. Ordet är svårt att undvika. Hon har sumpat trikåerna hon sportade som Peaches sidekick Bitch Lap-Lap, den småtråkiga rocken i By Divine Right, hon har sumpat de distade gitarrerna som skickades med från Broken Social Scene. Hon har skalat av, flyttat till Paris och gör album där fokuset ligger […][...]

Loney, Noir. Jag borde ha en massa att säga om Loney, Dears nya album. Men Emil Svanängen, som han egentligen heter, gör mig helt blank med sina trettiotre minuters handklappspop och en röst som är ljusare än min. Kanske inte helt blank. Men för en gångs skull tar musiken överhand, framför allt tyckande. För Loney, […][...]

Veckans videoval bjuder på en salig blandning. Från experimentellt via snällpop till svensk hiphop. Allt låter bra i mina öron, men vad säger ni? Och hur bra är videorna egentligen? Battles Atlas Dansant, monotont och hypnotiskt. För alla som har fattat att allt egentligen handlar om trummor. Feist 1234 Solskenspop från kanadensiskan som blivit hela […][...]

Jag tänkte först skriva att jag inte riktigt får grepp om Shout Out Louds nya skiva. Klart ett av de mest hypade albumen hittills i år, i alla fall i min värld. Det pratas lite här och där om dem, de har i Amerika signats på indiebolaget Merge Records, gratistidningarna har intervjuer, och tjejtidningarna likaså. […][...]

Blandband och cellkamrater. Bandnamn kan alltid diskuteras men jag tycker ändå att svenska Mixtapes & Cellmates lyckats rätt bra. Självbetitlade skivor är dock halvkul, tycker i alla fall jag. Men att haka upp sig på sådana petitesser vore fånigt av undertecknad. Mixtapes & Cellmates har med sina två ep:ar blivit populära i indie-Sverige. Så populära […][...]

En årets låt från varje skribent. En motivering varför. Tillsammans blir det tolv låtar i en asbra spellista. 01. Kelis ”Appreciate Me” ”Don't take my kindness for weakness” mässar Kelis med back-up av en ståtlig kör, mer hängiven än någonsin förr. Bedårande och mäktigt. [Agnes Arpi] 02. My Darling You! ”Please Don't Talk To Me […][...]

Ni har säkert inte undgått visslandet i Peter Bjorn And Johns singel ”Young Folks”. Och har ni inte det så har ni antagligen heller inte undgått att själv vissla med. Det skulle kanske till och med kunna vara en kommande pulverkaffereklam. Frågan är om gossen i blå kostym, likt innan brassarna börjar spela fotboll eller […][...]

Jäklar vad jag har lyssnat. I hur många situtationer som helst. Glad, ledsen och förbannad. På tåg, i bil, till fots. Mitt i natten, i sängen. Jag har ansträngt mig till max. Men hör fortfarande inte det där som gör att människor runt om mig pratar om årets skiva när de hör den här skivan. […][...]