Återföreningsturnéer är ett obehagligt koncept. Man vill helst inte kännas vid faktumet att även de mest välskräddade idealisterna åldras med tilltagande girighet och omkrets. Vissa lysande undantag lyckas tyvärr behålla värdigheten, och i händelse av att just ens återförenade favoritband skulle kunna vara ett sådant måste man se dem ändå. Sedan står man där och […][...]

Redan tiotalet takter in i skivan står det klart. Det här är en indieskiva som andas nollnolltal, indie som stavas Seattle, The Decemberists och soundtracks till tv-serier. Djävulens påfund enligt vissa, tidens anda enligt andra. Jag, jag nöjer mig med att konstatera att jag är en lika stor kålsupare som gemene man. En bra skiva […][...]

Att lyssna på The Guilty Office är lite som att träffa en gammal barndomsvän. Denne struntar fullständigt i att du har skaffat någon slags cred, köpt nya kläder och snöat in på afrobeat, för han eller hon har sett dig hafsa omkring med illasittande Converse och talfel alldeles för länge för att revidera sin uppfattning […][...]

I början av året publicerade New York Times en seriestrip av Jeffrey Lewis. Den hette A Year in Love and Music och var en kort sammanfattning av hans gångna år, med en ruta för varje månad. Vi får se hur Lewis går från att fira the best Valentine’s day ever med sin kompbasist tillika flickvän […][...]

Kalle Berglund. Foto: David Scherman, Rockfoto.nu Trumsetet är gömt och i mitten på scenen står istället en Yamaha DX7. Efter några minuters väntan kommer de ut. Kalle Berglund med sina bundsförvanter som tillsammans blir Elenette. I publiken är medelåldern 18 år och även fast första låten inte är med på debutskivan Neurosor så börjar det […][...]

Undermåliga band som inte ens är nyskapande undermåliga utan till råga på allt rippar ett redan etablerat koncept, oftast The Smiths, är en särdeles ohygglig del av popmusiken. Som bekant tycker man markant sämre om exempelvis The Sounds än om Basshunter, eftersom man i det första fallet faktiskt är god vän med våldtäktsoffret. Liechtenstein, som […][...]

Del Fume Amor & Osyche B&B Records/Border Pop och rock från Schweiz. Myspace Nemas If We Could Play Faster, We Would Plunk Records/Sound Pollution Punkrock av klassiskt snitt. Myspace The Aftermath Friendlier Up Here Live Transmission Records Irländsk, något pompös skrammelpop. Myspace Magnus Lindgren Batucada Jazz Gazell Records/Bonnier Amigo Jazz med brasilianskt sväng. Myspace Arvid […][...]

MFMB gör den mest intressanta svenska popen just nu. De har attityd och man känner sig snygg när man lyssnar. Dessutom har de ett eget sound i den mån det går att ha det år 2009. Visst hör man likheter med allt från The Cure till The Faint och The Rapture men inte så att […][...]

När jag var i tolvårsåldern var jag kär i Kurt Cobain. Han var inte kär i mig, eftersom han var synnerligen död sedan ungefär tio år tillbaka. Det var så klart lite trist, tyckte jag, men jag vidhöll likväl att en död Kurt Cobain fortfarande var mer underhållande än någon av de levande killarna i […][...]

MFMB Bulle Sonore Records/Hotstuff Electrorockig kvintett från Bollnäs som antagligen diggar The Cure ganska så friskt. Myspace The Tension Bury the Old Pink Boots Recordings Indie-ep med skaplig fart och fläkt. Myspace Winding Stairs Everything Mokita Productions/Border Pop från Göteborg. Mestadels avskalat och lite sorgset. Myspace Maria Kannegaard, Håkon Kornstad, Ole Morten Vågan & Håkon […][...]