Intuition börjar trist. Kanye West, Lil Wayne och T-Pain får vara med och de vräker som vanligt ur sig jobbiga autotunade verser och refränger över tillhörande beats som skulle kunna vara en robots magkurr. Det är nog svårt att stanna mer inom ramarna för dagens mainstream än så. Dock måste jag erkänna att både Lil […][...]

Clin d’oeil är en sån där skiva som ligger precis precis på gränsen till fantastiskt bra. Och det är fruktansvärt frustrerande. Jazz Liberatorz är DJ Damage, Dusty och Madhi från Meaux i Frankrike. De har gjort musik ihop länge, men Clin d’oeil är deras debutskiva. De lånar ihop massor av cool jazz, marinerar det med […][...]

Redan titeln avslöjar på sätt och vis att 88-Keys väljer att göra debut som artist i eget namn med ett konceptalbum, att berätta en sammanhängande historia från inledande Morning Wood till avslutande Another Victim. Att vi från början vet att det kommer att det inte kommer att sluta väl för historiens Adam gör faktiskt inte […][...]

Efter en förstasingel regisserad av Hype Williams och producerad och gästande av Pharrel var suget egentligen inte större för en ny Common-platta än innan. En rätt trist låt och en ful video med halvt föråldrad animation. En till stora delar The Neptunes-producerad skiva ser hur bra som helst ut på pappret men tyvärr ljuder skivan […][...]

Det är i princip jul. I första hand märks det på trängseln i alla butiker. Så i stället för att ta ut din ilska över alla långsamma människor framför dig i kön, i rulltrappan eller på gatan kan du avreagera dig med hjälp av dagens låtar. Bland andra Nas tillsammans med Puff Daddy (som han […][...]

Allyawan från Jönköping har varit på många aktiva forumanvändares läppar i flera år, men det verkar vara först nu som han börjar få respons och uppmärksamhet utanför den relativt slutna internetkretsen. Detta har framförallt skett genom samarbeten med Looptroop och Ken Ring. Kanske har det tagit lite väl lång tid innan folk spänt upp öronen, […][...]

Johan Reinhold har verkligen gjort en helomvändning när det gäller sin uppföljare till debuten Meet Johnny Rhino. Det känns som om han gjort lite av en ”Chords”. Det vill säga gått från en debutskiva med skrytrap, klassiska hiphop-beats och en drös gäster till att göra den största vokala biten själv, lämna plats för inre tankar […][...]

K-the-I??? har utan tvekan lyckats skapa en av årets skivor. Jag har vid något tidigare tillfälle definierat Cambridge-rapparen som en Vast Aire med flow. Och jag kan nog fortfarande hålla fast vid det. Det är inte bara rösten utan även utseendet och det musikaliska soundet som får mig att relatera till Def Juxaren. K-the-I??? har […][...]

För några år sedan var hypen total inför en ny skiva med Q-Tip. Men inte helt unikt blev det ingen skiva på grund av bolagstjafs och det har nu gått nio år sedan en soloplatta med ATCQ-legenden. Ju längre tid en skiva tar desto större brukar hypen bli, men i det här fallet har det […][...]

Black Milk är en av många rappare och producenter som det har talats om med stor entusiasm under flera år. Han dök upp på hiphopscenen för 3-4 år sedan, då han arbetade tillsammans med legendariske producenten J Dilla. När Dilla sedan tragiskt gick bort år 2006 lyftes Black Milk fram ytterligare, och han sågs som […][...]