dagensskiva.com

48 timmar

Etikett

Håkan-Lidbo

2009-04-06

Dagens spotifylista: Jävla kritiker!
Pelle Sten
Spellista
2009-04-06 11:00
0

2006 släppte North of no South Records det lite roliga konceptalbumet Jävla kritiker! där recensenter fått skriva recensioner på icke existerande låtar. Först därefter skapade artisterna låtarna. Jan Gradvall – Fibes, oh Fibes ”Psalm 2005” Malena Rydell – Uje Brandelius ”Bollen, bollen, bollen” Kalle Dixelius – Håkan Lidbo ”Du” Per Hagman – Silverbullit ”Late night […][...]

2005-10-30

Robert Johnson and Punchdrunks: Taste The Whup At Oki Dog
Taste The Whup At Oki Dog (CD) Robert Johnson and Punchdrunks
David Drazdil
Recension
2005-10-30
3

Artister som vågar ta oväntade grepp och prova nya vägar för sitt skapande får alltid en liten extra guldstjärna av mig. Om sedan resultatet inte alltid blir hellyckat må vara hänt, de har åtminstone provat. Robert Johnson and Punchdrunks, numer decimerade till Johnson själv och Per Thorsell, har sedan debuten för tio år sedan med […][...]

2005-07-20

Arvika 2005: torsdag
Ola Andersson
Text
2005-07-20 22:15
2

Torsdagen kom ju i princip helt och hållet handla om en enda grupp: festivalens huvudbokning New Order. Jag hann med halva spelningen med Slagsmålsklubben som lät riktigt trevliga och som framförallt sparkade igång Arvikafestivalen 2005 med den äran, sväng och peppad publik. En av festivalens på pappret mest intressanta spelningar följde strax efter när Khonnor […][...]

2002-11-28

Samling: X Marks the Spot vol. 2
X Marks the Spot vol. 2 (CD) Samling
Ola Andersson
Recension
2002-11-28 00:00
0

Grammisnomineringen för X Marks the Spot gav uppenbarligen blodad tand. Nu kommer del två i samma serie. Och precis som förra gången är det en intressant vägkarta för alla som gillar att kryssa runt på den svenska housescenen. I alla fall enligt etiketterna Route 33 och Tangent Beats. X Marks the Spot är kanske inte […][...]

2001-08-23

Da Book: One Taboo To Go
One Taboo To Go (CD) Da Book
Ola Andersson
Recension
2001-08-23 00:00
1

Varje gång jag hör signaturen till Fem myror är fler än fyra elefanter, Boktipset eller Kalles Klätterträd blir jag alltid lite slisksentimentalt nostalgisk. Då har jag helt förträngt att sjuttiotalet mest gick i brunt, orange och rött i vidriga kombinationer. Varje gång jag hör signaturen till Fem myror är fler än fyra elefanter, Boktipset eller […][...]