High Energy möter Don’t You Want Me möter You Make Me Feel (Mighty Real). Sylvester lever igen. 24 år senare. Med lite remixhjälp från Dimitri From Paris. När britten Tyson Speede släpper sin popalbumlängdsperfekta debut är det nämligen omöjligt att inte tänka på just Sylvester. Men det är inte det att Dimitri-remixen av After You’re […][...]

Självfallet är det korrekta sättet att uppleva Escort i den nästan 20-hövdade livesättning där de från grunden bygger upp varje låt och låter den växa till ett veritabelt groovemonster vilket klippet på Dillinger-covern Cocaine Blues med all tydlighet visar. Men även om den dimensionen saknas på skiva är Eugene Chos, Dan Balis och sångerskan Adeline […][...]

En minut och tjugofyra sekunder in på Montreal-baserade duon Flowers and Sea Creatures debutalbum avbryts den vingliga indiegitarren av helt vilsekommet bjällerklang. Jens Lekman, tänker jag. Maple Leaves, tänker jag. Det är förstås väldigt bra. Läser i en text om skivan att Kosta Megalos, ena halvan av Flowers and Sea Creatures, har Giorgio Moroder och […][...]

Åttiotalet var mycket. Mycket färg. Mycket hårsprej. Mycket axelvaddar. Mycket musikalisk kreativitet. Mycket ljud. I den pop som kom att sätta tonen för hela åttiotalet, från decenniestartens New Romantics hela vägen fram till avslutningsårens housepop, var att man gärna hade väldigt mycket ljud. Och gärna mycket eko. På sången. På trummorna. Gärna eko på ekot. […][...]

En svartinramad jorduppgång. Precis så låter Prologue. Som omslaget. Jag vet egentligen inte mer om Older än när albumet Inside of the Tears kom 2006. Fyra år senare kom Prologue – 24 minuter musik – utgiven precis som förra gången av spanska Irregular. Bara 24 minuter. Men 24 av 2010 års vackraste minuter. Resan börjar […][...]

Egentligen är Horse Meat Disco så väldigt självklart. En bögklubb i Vauxhall, London, som spelar mestadels disco från det gyllene decenniet. Rätt ofta disco framgrävd ur de dammigaste av källarfyndskartonger. Det var ju, som bekant, på bögklubbarna det en gång startade. Det var inte bara startskottet för discon, utan för all klubbmusik som vi känner […][...]

Som alltid när det är musikaliskt retrodags är det inte bara en eras sound som dammas av och får sig en ny stund i rampljuset. Även artisterna som var med när det begav sig hittar en ny publik. Och inte sällan, med milt sagt varierande resultat, stannar det inte vid att låtar med ett par […][...]

Det är två saker som jag tänker på när jag lyssnar på Tiga Sontags album. Den ena är att det här är ett av de tillfällen då jag faktiskt önskar att jag hade läst lite intervjuer med artister om albumet (okej, det skulle jag väl fortfarande kunna göra innan jag skriver färdigt den här recensionen, […][...]

You Are Being Manipulated släpas fram ur sina mörka gömmor – sparkande och skrikande. Allt är fel. Allt är ur fas. En molande syntslinga vevas på fel sida om ekvatorn. En rytm slås fram utan att vara i takt ens med sig själv. Så orkar Intro inte längre stå emot utan vrider sig i den […][...]

Warren Clarke presents Jonni Black vs. Shena Bitch Is Back Med den titeln borde förstås det här samarbetet låta helt annorlunda. Men när Full Intention-Shena får ta hand om micken låter det väldigt, väldigt mycket, tja, Full Intention. Vi pratar burkade stråkar och inlåst blås. Vi pratar Music Sounds Better With You och Borderline. Vi […][...]