Inte helt enkelt att veta riktigt vad man ska vänta sig av någon som vuxit upp med en pappa som spelade i The Temptations, som själv på meritlistan har samarbeten med Snoop Dogg, Erykah Badu och nyligen Flying Lotus, en kortare sejour i ett tyskt pojkband, turnéer med Leon Ware samtidigt som han är basist […][...]

John McLaughlin, Michael Henderson och Billy Cobham sitter i studion för en ny inspelningssession för den senaste inkarnationen av Miles Davis band. Miles är sen och John McLaughlin börjar otåligt spela ett riff, som de pratat om kvällen före hemma hos Miles, på gitarren. Henderson och Cobham faller in och de börjar lite lekfullt bygga […][...]

Hellish Crossfire Bloodrust Scythe I Hate/Sound Pollution Thrash. Givetvis gammal och sluskig. Myspace The Wounded Kings The Shadow Over Atlantis I Hate/Sound Pollution Brittisk, knarrande doom. Myspace OK Go Of the Blue Colour of the Sky Capitol Records/EMI En jämntjock indierocksmet. Myspace Galactic YA-KA-MAY ANTI-/Bonnier Amigo Funk, storband och fusion från New Orleans. Myspace Per […][...]

Det är samma historia varje gång. Omtumlad kravlar man sig upp ur det dammiga fördomsdiket, kollar att förståndet är någorlunda intakt, pustar ut och inser att man återigen har blivit rammad av det stora intryckståget och precis varit med om en extraordinär kulturkrock. Och allt bara för att en trio brittiska frijazzmusiker på ett besök […][...]

Jazz är inte en stil, det är ett sätt att spela, sa min svärfar till mig för några år sedan och de där orden har suttit i mig sedan dess. När jag plockar fram Shining och uppföljaren till In the Kingdom of Kitch You Will be a Monster är det svårt att komma runt den […][...]

…och cirka 20 andra instrument. Från tidig ålder var Salem Al Fakir omgiven av instrument. Han turnerade genom Ryssland som konsertviolinist när han var tolv men tröttnade på det och bestämde sig för att flirta med soul och vidunderliga arrangemang. Han påstår sig inte vara inspirerad av någon annan artist vilket i vanliga fall skulle […][...]

Ramjac är kanske mest (o)känd som beatmakaren bakom Natalie Gardiner, som släppte sitt hittills enda album 2004. En skiva som gjorde allt för att inte tränga sig på, men som samtidigt vägrade att lämna ifred. De tretton spåren pekade ut en på många sätt ny riktning för det vi kan kalla svensk soul. Hon plockade […][...]

Likt den norska jazzen i stort rusar Jaga Jazzist genom jazzhistorien. Modet att försöka närs av en rädsla att stanna upp. Varje steg, från ”Jævla Jazzist Grete Stitz” till ”The Stix” har varit ett stort hopp framåt. Mot något. Men framför allt ifrån något. Där den starkaste känslan är att det inte längre är bra […][...]

I en tidsperiod då soulmusik ständigt dyker upp i mer eller mindre inavlade och degenererade versioner kan det vara skönt att skölja ur öronen med den äkta varan, nämligen Gil Scott-Herons album ”Pieces of a Man”. I och för sig är samtliga denne mans album balsam för själen, med då hans produktion spänner över allt […][...]

Hur knasigt får det vara och fortfarande vara kul? För en del är frågan lättbesvarad, för andra svårare. Själv kan jag bara säga att Mr Bungle på ”California” är befriande småknasiga. De släpper loss och jag blir medryckt. Flinandes, fnittrandes, och huvudnickandes sitter jag och insuper all den positiva energi som ”California” är fylld till […][...]