Bara tanken på det här får en att säga suck.

Sjungande poet får en, om man är cyniskt lagd att tänka bara en sak: Pretentiöst.

Men som den goda Zappa uttryckte det, sinnet är som en fallskärm, det måste vara öppet. Han tyckte för övrigt att det var god smak att fotograferas sittande på en toalett men det är en annan historia.

Per Wilhelm Wahlroos är poet och konstnär. Tydligen är det inte nog utan han har även producerat en skiva. Hans dikter läses till komp av ganska enkel stämningsfull gitarr och körsång. Sång och diktuppläsning blandas i en stil som stundtals blir förtrollande.

Texterna är stundtals lekfulla och så simpla som textförfattaren själv beskriver dem, som Kram – ”Att bli kär och bara få en kram” och Puss – ”En svängig och enkel popdänga om en puss”. Att krocka olika konstformer är definitivt försvarbart, åtminstone i Le Poetes fall.

Tydligen kan hans liveframträdanden bli ganska våldsamma, det händer aldrig på skivan. Även fast det hade varit önskvärt.