Fantastiske James Yorkston släppte för några dagar sedan en samling bestående av gamla EP-spår och tidigare osläppt material. På Yorkstons MySpace går det att läsa mer om samlingen. Bland annat det här om pärlan Someplace Simple: ”My good buddy Morgan was singing the refrain to this song whilst we were touring the USA. I thought […][...]

La Masa I allas åsyn West Side Fabrication/Border Pop med rejäla inslag av 80-talet i stil med Reeperbahn och Ultravox. Texter på svenska och är från Göteborg. Officiell sajt Myspace Differnet Collapsing Universe Friendly Noise/Border Electronica med ett par stänk av pop. Officiell sajt Nattavaara Rocks Linger Through a Winter Lostheron Akustisk folk med en […][...]

För ett par år sedan hörde jag Luis Arronte sjunga jazz. Fram tills att det var hans egen tur att ta mikrofonen stod han mest och rökte och såg väldigt stressad ut, och lovade ärligt talat inte allför gott. Ingen hade dock behövt oroa sig. Den handfull standards han tilldelats hanterades väl. Efter den här […][...]

Att samla en genre, och vad som är hett inom den, på två skivor är egentligen ett idiotiskt projekt. Speciellt en så bred genre som ”folk”. Samlingen ”Folk Off!”, från det engelska bolaget Sunday Best, uppbådar allt det som är nytt inom ”folk och psychedelia” från Storbritannien och USA. Sägs det. Jag är skeptisk till […][...]

Yorkstons tredje skiva ”The Year of the Leopard” tog ett år att färdigställa. En orsak till den långa produktionstiden var att han ville att musiken skulle komma till honom spontant och oväntat. Spontan och oväntad. Ge mig två ord för att beskriva Yorkstons musik. Det kommer inte vara ”spontan och oväntad”, men det ligger helt […][...]

Kärt barn har många namn. Daniel Smith, som det här kära barnet med många namn egentligen heter, har upplevt mer komplicerade namnbyten än P Puffy Daddy Diddy Combs. Inte helt olikt Will Oldhams Palacealias, så har Daniel lite olika namn beroende på vem han jobbar med. Daniels karriär inleddes med ett examensprojekt som han gjorde […][...]

The White Stripes andra album, "De Stijl", är en oerhört imponerande skiva. Det bluesaktiga soundet från debutskivan finns kvar, i Son House-covern "Death Letter", "Why Can't You Be Nicer to Me?" och fullkomligt oemotståndliga "Little Bird". Men det blandas våghalsigt upp med en massa andra stilar; allt från tuggummipop till kabaret och country till hederlig […][...]

Ett exploderat hjärta i bröstet tvingas ut i mikrofonen. Ljudet bryts i kanterna. För nära micken. Nästan för intensiv. Nicolai Dunger häller ut sina känslor med darrande stämma genom mikrofonen. Rörstärkarna surrar som livsuppehållande utrustning. Långsamma slagverk trevar fram en egen takt och gitarrsträngarna darrar runt orden. Och orden är som balsam på solbrända axlar, […][...]

Efter några skakiga veckor och en lång kväll ute i vimlet landade jag i en polares soffa, Hon skulle, mycket bestämt, spela upp en låt för mig. Solen började resa sig över taken men hon var bara tvungen. Så, alldeles för högt, utan någon som helst hänsyn till sovande grannar började tonerna som utgör det […][...]

Om jag verkligen hårddrar skulle jag kunna minimera mina absoluta favoritband till tre; Modest Mouse, Built to Spill och Okkervil River. Just Okkervil River har varit med längst. De har varit med sen jag för 3-4 år sedan hörde ”For the captain” från albumet ”Stars too small to use” för första gången. En upptäckt som […][...]