2009 fyller hiphopen 30 skivår, samtidigt som det har gått 20 år sedan DJ Premier släppte sitt första Gang Starr-album tillsammans med Guru. Bara därför listar jag 30 av DJ Premiers största musikaliska stunder. Här hittar du alla delar i serien #21 GANG STARR CODE OF THE STREETS (1994) Under sin karriär har DJ Premier […][...]

”This isn’t funky enough, Fred.” Gissa hur många gånger Larry Cohen, producenten och regissören bakom filmen Hell Up in Harlem, ångrat orden han sa till Fred Wesley 1973. Att säga att tiden gett Cohen fel är ingen överdrift. Vem minns filmen eller soundtracket idag? The Payback brukar ofta lyftas fram som Browns starkaste studioalbum (en […][...]

Varje år är det likadant. Jag får fler skivor än jag har en rimlig chans att skriva om. Jag försöker lyssna på åtminstone någon låt från det mesta jag får, men ibland stannar det vid en ockulär besiktning. Nu tänkte jag göra slag i saken och rens min hylla från sådant som samlat damm och […][...]

Damien Rice Live from the Union Chapel 14th Floor Records/Warner Inspelad redan 2003, men släpps först nu. Rice första liveskiva. Officiell sajt Samling Fred Claus – Music from the Motion Picture Warner Records/Warner Mmm… Vince Vaughn i huvudrollen. På skivan finner du bland andra The Ronettes, Doris Day, Jackson 5, Elvis Presley. Keith Sweat A […][...]

Det känns som en hel evighet sedan BLaO var det mest lovande i den svenska undervegetation där hiphop och soul växer ur svart asfalt. En första samling 2000, en andra 2002. Sedan dess och där emellan är det egentligen bara Glaciuz the Icy som varit i närheten av att ta sig ut i det starkare […][...]

Hiphopåret 2004 är alldeles utmärkt. Kanske inte det mest nyskapande. Kanske inte det mest uppskrivna. Men ändå fyllt av godis för den som lyssnar och letar lite. Kanye West är årets fixstjärna. Athletic Mic League har sparkat skruvade knorrar mot en intet ont anande publik. Okayplayer-gänget släppte en bitvis svinbra samling. Talib Kweli har gett […][...]

Minns du En Vogue? De fyra funkiga divorna som med ett par lårhöga stövlar bröt sig in i folksjälen och fick svensken att lyssna på soul. Crossoversuccén som flyttade genren från periferin till centrum. Lika snabbt som de blev omsprungna och frånåkta av SWV:ar och Destiny's Child:ar började några av medlemmarna jaga solokarriärer och fly […][...]

Raphael Saadiq har för mig alltid varit en i gruppen av soulartister som jag egentligen borde gilla men aldrig riktigt lyckats förstå storheten med. Lika mycket som jag berörs av Angie Stone, Jaheim, Erykah Badu och Dwele, lika lite känner jag för till exempel R Kelly, Macy Gray och Donell Jones. Varför det är så […][...]

Skojar någon med mig nu? Efter En Vogues nya i försomras hade jag knappast vågat hoppas på en platta till i år med vokalstarka och mäktiga kvinnor som chockar mig med superröster, tungt låtmaterial och djup, äkta soul. Men här är de. Jazzyfatnastees. Bara det coola namnet får mig att imponerat rysa till. Skivan gavs […][...]

När jag satte på den här skivan första gången hade jag en sån där ”jag har tappat tron på ny musik”-dag. En sån där vecka då jag bara ville lyssna på favoritskivorna från 70-talet och aldrig mer gå in i en skivbutik. ”Det finns ingenting som låter nytt i alla fall”. Sen kom första reaktionen: […][...]