Tommy Tift spelar gitarr i Malmös smålandsvurmande punkrockband Vånna inget, som under året dök upp från ingenstans med debut-LP:n Allvar. Vilket är årets album? Invasionens och Deportees skivor är väl de enda skivorna jag har lyssnat på i år som jag vet är släppta i år, hehe. Vad tar du med dig från 2011? Att […][...]

Vatten har flutit under broarna, det har ägnats tid åt andra musikaliska projekt sedan 2009 års Under the Pavement – the Beach. Nu är bandet från Vindeln tillbaka. Det är efterlängtat och de återkommer i skivskörden med eftertryck. Islands & Shores är kanske en inte riktigt lika homogen skiva som föregångaren, men icke desto mindre […][...]

När jag kommer fram till ett ösregnigt festivalområde och möts av skylten: Faller mitt humör till någonstans under mina fodrade gummistövlar. Det som på förhand kändes som en riktigt toppenkväll förvandlas i takt med att regnet tränger genom mitt regnställ till en blöt mardröm. När den enda musikaliska trösten på området just då är Hoffmaestro […][...]

Umeå, 2010. Sony släpper Hela världen brinner med Invasionen, ett av Dennis Lyxzéns många projekt. På många sätt ett symptomatiskt skivsläpp som får spegla Lyxzéns status i musikvärlden. Efter mångårigt engagemang i flertalet namnkunniga akter är det inte konstigt att stora, stygga skivbolaget vill knyta Invasionen till sig. Multinationellt skivbolag eller inte, gräsrötterna överges inte […][...]

Det är samma kuvert år efter år, gala efter gala. Lars Winnerbäck och Kent står det i dem. Sen spelar någon rollen som Robinson-Robbans blå kuppgubbe. I år var det Fever Ray, eller hennes utsända, som gjorde en mashup av politiskt statement och en gris. Och visst, det var inte särskilt intressant att se Miss […][...]

Freddie Wadling The Dark Flower/Den mörka blomman Tvetydigheten i att vara artistsveriges mest ljusskygga personlighet och samtidigt en av de mest älskade artisterna är långt från självvald, men likafullt ett faktum. – Jonas Appelqvist Fever Ray Fever Ray Ingen kan som Karin. Känns som ett naturligt steg efter Silent Shout. Tills skivan släpps ordentligt tänker […][...]

Fever Ray Fever Ray Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/ Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om […][...]

Deportees har gjort en av årets finaste skivor – Under The Pavement – The Beach. Anders Stenberg svarar på frågorna. Vilket är årets album? Animal Collective – Merriweather Post Pavilion Vad kommer du minnas från musikåret 2009? Det bästa minnet från 2009 är nog tidsresan som vi fick göra när vi spelade på en festival […][...]

Pressbild. Foto: Todd Roeth När Blitzen Trapper klev upp på Pusterviks scen under Way Out Wests torsdagskväll var jag någon annanstans. Det var det många som var. Redan vid niotiden sträckte sig kön ett och ett halvt kvarter. Men det var också många som valde att tålmodigt köa för att se Sonjagon, Deportees och slutligen […][...]

Det är synd att säga att allt gått spikrakt när Deportees karriär hittills ska sammanfattas. Vad som från början var ett band som, med rätta, hyllades till skyarna redan innan första albumet All Prayed Up släpptes blev till ett skenande tåg som var nere på botten för att nu vara på rätt köl igen. Den […][...]