Under högstadietiden i slutet av åttiotalet samlade min klass in pengar till klassresor på allehanda sätt, som så många andra klasser. Det betydde misslyckade loppisförsäljningar och kalla julgranssäljarpass. Så fick någon idén att vi skulle anordna en modevisning med kläder från JC, Kappahl och andra lokala klädaffärer. Visst, sagt och gjort. Vi fick till och […][...]

Lite slarvigt kan man dela in den samtida soulscenen i två delar. En ren och en skitig. På den rena planhalvan är R Kelly kung, på den skitiga kretsar det mesta runt producentkollektivet The Soulquarians. Båda lägren har sina respektive efterföljare, avlägsna sysslingar och skamlösa efterapare. Masayah placeras på den skitigare och mer organiska planhalvan […][...]

Ända sedan den där ljumma sommarkvällen för två år sedan, har jag funderat på om D’Angelokonserten verkligen var så fantastisk. Eller om jag allra mest greps av den otroliga stämningen i lokalen, om jag var på speciellt bra humör den dagen och om det jag såg på scenen påverkade mitt intryck av det jag hörde […][...]

Kanske är det erfarenheten som gör skillnaden? Kanske är det den tydliga visionen? Kanske är det låtskrivandet? Nej, det är inte frågor egentligen. Snarare funderingar. Jag försöker sätta fingret på varför ”Mahogany Soul” är så pass mycket bättre än precis allt jag lyssnat på i år, rara vinylskivor och löjligt dyra japanpressar inkluderade. Men, jag […][...]

Första gången jag hörde Cooly’s Hot-Box var på den briljanta Roger Sanchez-singeln I Never Knew. Vemodig house när den är som bäst. Då sjöng de bara. Nu kommer första egna skivan. Och det är väl egentligen bara sången som förenar I Never Knew med Take It. Nu är det organisk, funkig soul som gäller. Cooly’s […][...]

Läste i en av våra kvällstidningar att nya Kaah-singeln skulle låta mer D’Angelo och Prince och att det skulle vara hans bästa inspelning hittills. Det gjorde mig faktiskt lite nyfiken, trots min besvikelse över albumet ”Soulrebell”. Det var ju ungefär så jag ville att Kaah skulle våga låta istället för den söta svenska schlagersommarsoul han […][...]

Jimmy Jam och Terry Lewis är nog mest kända som Janet Jacksons husproducenter, men de har även stått bakom många andra artisters framgångar. Bland annat gospelgruppen Sounds of Blackness. 1994 recenserade musikjournalisten Kristina Adolfsson Sounds of Blackness andra skiva Africa to America: The Journey of the Drum. Då skrev hon att hon trodde att Jam […][...]

Musiq Soulchild är ett ganska underligt namn som vid första anblicken verkar rätt pretentiöst. Men Musiq är en liten ordvitsare, som bland annat skrev alla sina texter kodat med fonetisk skrift för några år sedan. Därav också skivtiteln som alltså lyder: ”I Just Wanna Sing” om nu inte alla redan har fattat det. Andra exempel […][...]

I år är vi mer eller mindre överens. Alla har med årets vinnare bland sina femton bästa skivor. De flesta har den bland sina fem favoriter från 2000. Vinnaren dominerade vår värld år 2000. The Hives är kungar på planeten dagensskiva.com – så står det skrivet. Årets tvåa, The Facer, är även det en skiva […][...]

Jag har väntat och längtat efter den här skivan ganska länge och mycket. Utan att jag egentligen kan förklara varför. Jag har inte föregångaren ”Kaahlender”. Även om jag försökt köpa den flera gånger. Jag tror att det beror på att Robyn var så lyckligt lyrisk och berömmande i en TV-soffa för ganska längesen. Men, nog […][...]