Watain Lawless Darkness Season of Mist/Sound Pollution Mycket att leva upp till på flera olika sätt. Men det kommer nog inte att vara några större bekymmer med det. Myspace Nada Surf If a Had a Hi-Fi Ada/Warner Tolv covers. Inte så värst upphetsande. Myspace Hawksley Workman Meat Ada/Warner Blandar klackarna i taket-pop med gravallvarligt nynnande. […][...]

Antennas Feeling Feline Tonight Novoton/Bonnier Amigo Pop som är svartsynt, kaxig och smått elektronisk. Myspace Norma Book of Norma Novoton/Bonnier Amigo Gitarrer som gnuggar sig fram, forcerande oljud, syntmattor och en småjobbig stämning. Myspace As in RebekkaMaria Queen of France Alarm Music/NFM Elektronisk pop för klubbscenen. Myspace Mattias Lies Messages Lies Musik/ISMA Stadig amerikansk gubbrock […][...]

Det är märkligt vad det låter som man aldrig hört Are You Experienced? förut, när man lyssnar på Patti Smiths version på Twelve. Om man aldrig tidigare funderat på vad personligheter gör för hur en låt tas emot är det bara att lyssna här. I Jimi Hendrix version hör jag bara hans frustande libido. Och […][...]

Gore metal-rävarna Exhumed går nu samma väg som såväl Napalm Death som Acheron och Six Feet Under har gjort genom att släppa en platta med covers i stenhård tappning. Och nej, ”Garage Inc” räknas inte dit. På ”Garbage Daze Re-Regurgitated” (fantastisk titel!!!) får vi stifta bekantskap med band som Metallica och Led Zeppelin i Exhumedkostym, […][...]

Fakta: när jag hör The Accidents blir jag sugen på öl. På ett sätt som liknar Pavlovs hundars reaktioner händer något med mig när jag hör ett visst ljud, i detta fall fyra Örebroares blandning av punk och hillybillystök. ”Dead Guys” är en ypperlig liten vinylbit innehållande tre covers av hädangågna hjältar. Buddy Holly, Johnny […][...]

Vill man dra saken till sin spets kan man nästan säga att ”Sessions for Robert J” har samma förhållande till blues som Good Charlotte har till punk. Det vill säga litet eller inget alls. Fast det är kanske ändå att ta i. Eric Clapton spelar förvisso blueslåtar, dessutom en samling av de mest klassiska. Så […][...]

I ett svagt ögonblick när jag lyssande på ”Anywhere but Home” första gången tyckte jag att Evanescence hade något att komma med. Kanske inte mycket, men ändå något. Det är fel. Evanescence har enkla låtar med smittsamma melodier som ikläds en tunn gothdräkt för att verka spännande. Raka, enkla powerackord täcks över med en orkestral […][...]

Martin och Mattias ska inte spela ihop längre. Det känns tråkigt. Det hade varit en sak om de blivit lata efter framgångarna och nöjt sig med att industrialisera processen och bara kört per automatik enligt principen ”in med en mer eller mindre obskyr låt av ikonförklarad rocker – ut med en mallad, formpressad Hederos-och-hellbergare”. Då […][...]

Martin Hederos och Mattias Hellbergs andra skiva inleds med titellåten ”Together in the Darkness”. Den börjar som en vaggvisa. Spröda pianotoner kompar en försiktigt sjungande Hellberg. Sedan växer låten fram för att med hjälp av vackert blås likna en psalm eller en begravningsmarsch från centrala Europa. Knappt fyra minuter in är jag frälst igen. Återigen […][...]

Martin Hederos från Soundtrack of our lives och Mattias Hellberg, med förflutet i Hellacopters, går in i en studio i Karlstad, mitt under den mörkaste av årstider. Med piano, munspel och sång spelar de in åtta låtar av klassiska låtskrivare som Lou Reed, Tom Waits, Willy De Ville och Bob Dylan. Slutresultatet är stort. Skivan […][...]