Clem Snide har länge varit ett band på gränsen till sammanbrott. På något sätt har ändå alltid albumen kommit ut. Vare sig det har varit gammal skåpmat eller material inspelat av sångaren som gick solo under både eget och bandets namn, så har utgivningstakten varit ganska stadig. The Meat of Life är det sjunde albumet […][...]

Ju mer jag grävde i skivhögar, backar och hårddiskar gjorde sig musikminnena påminda. Musikhändelser som sammanfattar mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Där låg I Am Trying to Break Your Heart-dokumentären och surade i ett hörn. Minnet av att gå hem från jobbet dagen då Elliott Smith dog dök upp och tvingades bort. Gången […][...]

Våren består mest av en upptrappning. Det hojtas om alla albumsläpp som ska hinnas med innan sommardöden och festivalerna tävlar om att presentera de största bandsläppen. Men snart rapporterar Edward Droste att nu finns nya Grizzly Bear-albumet Veckatimest läckt och tillgängligt och uppställningen på årets festivaler verkar bestå av en lång räcka av skäggsensationerna från […][...]

Clem Snide ger den 24 februari ut albumet Hungry Bird. Ett av spåren är Born a Man som fanns med som bonusspår på frontmannen Eef Barzelays soloalbum Lose Big från förra året. Gränsen mellan soloprojekt och Clem Snide var under en period utsuddad då Clem Snide upplösts och enbart bestod av Barzelay, men nu är […][...]

På solodebuten var det varken fel på texterna – som i Eef Barzelays fall är så viktiga – eller melodierna. Det var fel på Eef Barzelay själv. Han släppte ett album med utmärkta sånger slarvigt slagna på en akustisk gitarr. Som om han gjort efterfestade sovrumsversioner av sina egna låtar. Det var fullkomligt ointressant. Det […][...]

För mig var fantastiska ”Catalpa” och ”Escondida” bättre i teorin än i verkligheten. Jag sa att jag lyssnade på dem mer än jag gjorde. Jag blev fruktansvärt irriterad på att maxa volymen för att höra melodierna att jag hellre lyssnade på, de just då, mer självklara Feist och Julie Doiron. Samtidigt visste jag att Jolie […][...]

När Clem Snides ”Early Home Recordings: Volume 1″ såldes till överpris i ett dassigt pappersomslag förra året var det på något sätt början till slutet. Inte för att Clem Snide uttalat att man tänker lägga av men rent kreativt så känns det som om det länge barkat utför och nu mjölkas det ur hyllorna innan […][...]

”Soft Spot” från 2003 var ett tråkigt album. Det såg ut som en billig tvålförpackning och luktade vuxna resonemang och stillad längtan. Eef Barzelay var en nöjd och lycklig småbarnspappa i Brooklyn. Han var en man som inte riktigt hade tid att fundera på allt det där som gör Eef Barzelay till Clem Snides Eef […][...]

Jag lägger örat mot väggen för att kontrollera att jag hört rätt. Jodå. De spelar ”Ingen vill veta var du köpt din tröja” där inne. Häromdagen spelade de gamla Backstreet Boys. ”Show Me the Money and I'll Be Lovely”. På somrarna spelar de Gyllene Tider bredvid mitt öppna fönster. Eller Kylie Minogue. Eller Suede. På […][...]