dagensskiva.com

48 timmar

Etikett

Cat Power

2008-01-07

Postboxen 2008-01-07
Postboxen
2008-01-07 21:38
0

Cat Power Jukebox Matador/Playground Tillhör nog kategorien artister som man kanske skulle ta och omvärdera. Verkar ju helt ok och inte så där hippietrist som jag hade fått för mig. Myspace Tompa Finns där plass för maj me? Egenutgivet Lite som Kenta, fast på skånska då. Kanske en framtida hymn till Landskrona BoIS hemmamatcher? Reverend […][...]

2007-08-18

Allt hänger ihop med en lång röd tråd
Redaktionen, dagensskiva.com
Lördag
2007-08-18 00:00
19

I veckan lekte vi på redaktionen musikalisk röd tråd. Med utgångspunkt i en låt, Radioheads Karma Police, fick var och en i redaktionen bidra med en låt som kunde knytas till den föregående. Från Radiohead tog vi oss bland annat genom hip hop, black metal och pop. Uppgiften var att spinna vidare på föregående låt […][...]

2006-01-27

Cat Power: The Greatest
The Greatest Cat Power
Patrik Hamberg
Recension
2006-01-27
11

När jag såg och hörde Cat Power för första gången i höstas fanns inget som antydde att hon skulle släppa en skiva som ”The Greatest” (nej det är ingen samling). Då stod hon på en knappt upplyst scen. Jag minns inte om hon hade ett kompband med sig, det enda jag minns är hennes mörka […][...]

2005-09-04

Soundtrack: Searching for the Wrong-Eyed Jesus
Searching for the Wrong-Eyed Jesus (CD) Soundtrack
Maria Gustafsson
Recension
2005-09-04
7

”You come here looking for some essential truth about the south or some spiritual revelation. You're not gonna find it, unless by accident or by grace.” Jim White kastar in en 150-kilos betong-Jesus i bakluckan på en handmålad Chevy Impala och ger sig ut för att hitta den amerikanska söderns själ. Den själ han vänt […][...]

2003-03-03

Cat Power: You Are Free
You Are Free Cat Power
Kal Ström
Recension
2003-03-03
50

Chan Marshall är förkrossande vacker i den senaste inkarnationen av Cat Power. Och då pratar jag inte någonting om utseende. Musiken på You are Free är ett skelett som bara får kött, kropp och hud i lyssnaren. Så tomt men ändå så fylligt. I inledande I Don't Blame You är det bara ett ensamt piano, […][...]