Jodå, precis som förra året är det en svensk skiva som toppar när dagensskivas besökare får välja sina favoriter från förra året. Och precis som förra året är faktiskt hela topp tre svensk. Bland de tio bästa är hälften från vårt avlånga land och det gäller faktiskt nästan hälften av skivorna i listan. Dessutom lyckades […][...]

Belle & Sebastian har alltid haft en liten speciell plats i min skivhylla. Ödmjuka skottar med, vad en kompis till mig kallade, gullig pop. Gullig till sin struktur, men hård som flinta till sitt innehåll. För även om Belle & Sebastian är följsam, ibland pompös, pop så har de en tung politisk vinkling i många […][...]

Okej. Så här tror jag att det gick till. Du klickade in dig till den här recensionen därför att du trodde att du skulle få läsa en skojig sågning av Supernatural, Popstars-fenomenet och kommersiell musik i allmänhet. Kanske läsa ordet ”bajs” ett par gånger. Sedan hade du tänkt skriva en kommentar om hur kräkäcklig den […][...]

Birdie var en av de där grupperna som jag snubblade över mitt i natten på MTV. Helt plötsligt fylldes teveskärmen av en av de snyggaste videor jag någonsin sett, femtiotalsretro i grönt och svart. Ur högtalarna strömmade en sockersöt poplåt, Let Her Go. Sedan var det bara att leta upp albumet Some Dusty och det […][...]

”If you're feeling sinister” utgör Belle & Sebastians absoluta topp. Mästerverket. Innan dess hade man 1997 presterat ett magnifikt debutalbum i ”Tigermilk” och därefter tre starka fyrspårssinglar med titlarna ”Dog On Wheels”, ”Lazy Line Painter Jane” och ”3..6..9 Seconds Of Light”. Bäst av dessa tre var definitivt den sistnämnda med två riktiga guldklimpar i vackra […][...]

Damon Gough är från Manchester, har släppt fem svåråtkomliga, kritikerrosade eps på egen etikett, och har medverkat med låten ”Nursery Rhyme” på UNKLEs ”Psyence Fiction”. Damon är kort sagt ett guldobjekt för brittiskt musikpress. Han är en sån där kille som kunde ha släppt en debutskiva med pitchade fisar utan att någon hade höjt på […][...]

Första gångerna jag lyssnade igenom ”The Geometrid” blev jag irriterad. Det kändes som de spelade mig ett spratt. Som om de bara ville genomföra ett experiment och utsätta mig för det. Jag hörde inget annat än looparna. Allting är loopat. Till och med de instrument som inte går genom samplern spelar samma stycke om och […][...]