Med 999 är Kent tillbaka på arenan. Den skitiga klubben i Berlin har vips bytt plats med Wembley. Med ett känsligt darr och med den tilltagande ålderns ångest ligger fotbollskörerna nära till hands. Det gungar mjukt på sittplats. Det tröstar på något vis. Särskilt när 80-talets kyla påminner om individualismens brända broar. För Joakim Bergs […][...]

När jag försöker erinra mig lyckade dubbelalbum blir listan inte särskilt lång. Men bland dem jag kan komma på tänker jag kanske främst på The Clashs fulländade London Calling, som när allt kommer omkring bara var ett dubbelalbum när det släpptes på LP. Med sina dryga 60 minuter platsar alla låtarna på en CD-skiva. Andra […][...]

Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Danskarnas fäbless för brittisk popmusik gör sig gällande på oroväckande många skivor som släpps nuförtiden, vare sig det gäller Kashmirs passningar till Radiohead eller Bahnhofs lite mer elektroniska Duran Duran-influenser. Av de band som, i pressreleaser och media, pekats ut som Danmarks nästa stora band […][...]

Coldplay har lagt ut den här låten för gratis nedladdning på sin hemsida. Säkert som en del av en raffinerad marknadsstrategi som rimmar ihop med bandets rättviseimage. Eller något annat. Bra, tycker jag. Lägg ut hela albumet så och föregå med gott exempel. Jag är en av dem som gillar Coldplay. Har gjort det sedan […][...]

Dave Gahan har med Hourglass fått till en skiva som är bättre än första soloalstret Paper Monsters. Inte för att det kanske säger så mycket, då den sistnämnda närmast kan kallas en total besvikelse. Men det är ett väldigt uppenbart faktum att han inte klarar att ta sig ut ur Depeche Modes slagskugga. Vilket må […][...]

Kommer de bli större än U2? Kommer de bli störst i världen? Kan det vara tack vare Chris Martins fruga Gwyneth Paltrow som försäljningssiffrorna har ökat i USA? Coldplay har blivit ett fenomen, med mediedrev i samma storlek som vilken Big Brotherdokusåpa som helst. Tillräckligt med skivsläppsbevakning för att bli trött på det innan man […][...]

Uppföljaren till ”High Visibility” låter just som en uppföljare. Och minst lika bra. Den är i alla fall jämnare. Vi får en rad låtar som har ett närmare släktskap med varandra än vad som är brukligt på skiva med The Hellacopters. Jag trodde att det skulle betyda att speltiden skulle bli kortare. Men efter att […][...]