Foto: Marie Lindström Sälarnas lugna bo där vanligtvis hi-techmammor springer med rymdbarnvagnar och kids med lågmidjade byxor riskerar livet på långa brädor har genomgått en metamorfos. Gräset har belagts med plastmattor och försäljare av korv av alla dess slag med tillhörande ketchupjuvrar trängs på gatkanterna. Jag hoppas vid gudarna att det är mänskligt kött jag känner [...]

Det var länge sen jag var på en festival och tyckte det var jobbigt att hinna med allt jag ville se. Och att dessutom hinna med att träffa alla goda vänner som brukar finnas på festivalområdena. Många gånger när jag åker på festival är de det främsta skälet att åka. Så är det inte på [...]

Man kan tro att det funnits för alltid men det är inte förrän i februari 2005 som YouTube öppnar och skapar en ny slags efterfest. Det är inte heller förrän i maj 2005 som iTunes Store öppnar försäljningen av digitala musikfiler på den svenska marknaden och diskussionen om vem i h-e som skulle betala för [...]

För ett par år sedan väcktes en vän till mig av ett telefonsamtal mitt i natten. Det var hans åldrige farfar som ringde, och han var i tårar. Farfadern, en norrländsk folkhemskommunist som vanligtvis var lika sammanbiten som en Påskö-staty, hade suttit uppe och tittat på TV och råkat fastna framför Musikbyråns inspelning av Antony [...]

Jag har aldrig gillat Berlin, uppföljaren till lysande Transformer från 1973. Det var, eller rättare sagt är, en pompös skapelse till rockopera. Så trots att Lou Reed är fantastisk har jag inte ens varit sugen på att se konsertfilmen från när Berlin uppfördes. Och Antony Hegarty är ju nästan i sig själv en pompös skapelse till rockopera. [...]

Innocence börjar som ett serietidningsslag i magen. Ufff. Timbaland och Björk tillsammans. Uff. De där stönade taktslagen sitter tajt och phuturistiskt som en helt logisk uppföljning av Medulla, där allt bara var vokalt. Till beatet ligger snåriga synthar som ettriga droider, pockande på uppmärksamhet. Uff. I intervjuer har Björk sagt att hon ville att Volta [...]

Man kan ha många åsikter om San Franciscoduon Matmos, Drew Daniel och Martin.C. Schmidt, men en sak alla kan enas om är att de alltid är ytterst konsekventa i sitt skapande. Oavsett vad varje skiva eller projekt, ett begrepp som i Matmos fall känns mer relevant, avhandlat har de alltid tagit sina musikaliska idéer så [...]

Ett nytt millenium var fött och med det ett nytt band. År 2000 var året den New York-baserade musikern Antony Hegarty fick ett stipendium. Han samlade ihop ett par vänner och startade projektet Antony and the Johnsons. Senare samma år kom det första albumet. Albumet fick det något fantasilösa namnet Antony and the Johnsons men [...]

Det här är den bästa skivan sen 1986. Då släpptes The Queen is Dead. I am a Bird Now med Antony & the Johnsons är det bästa jag hört sedan jag var 18. Antony är transvestit och kommer från New York. Han är god vän med Devrendra Banhart och Lou Reed. Med Boy George och Rufus Wainright. [...]

Vibratot aktiveras kanske lite för ofta. Helheten blir något enformig och det är skönt att skivan slutar efter trettiofem minuter. Men var för sig är de tio låtar Antony and the Johnsons satt ihop på den här skivan inget annat än underbara. Jag förstår att Rough Trade vill ha med det här att göra. Och [...]