Moby behöver knappast någon presentation längre. Med Play gick han från att ha varit backletarnas och vitetikettfetischisternas favorit till skivhyllorna hos de som bara köper fem skivor om året. En ganska märklig förvandling. För så himla mycket har egentligen inte hänt med Mobys musik sedan Everything Is Wrong. Möjligen går melodierna i ett makligare tempo […][...]

Aaliyah. Det var det första jag tänkte när jag hörde What About Us?, förstasingeln från Brandys senaste skiva. Genom att hyra in världens främste Timbaland-wannabe, Rodney ”Darkchild” Jerkins, skulle Brandy ta hennes plats. Så verkar i alla fall planen sett ut från skivbolagets sida. Det andra jag tänkte på var hur fel resultatet blev när […][...]

Wow. Det var verkligen det första jag kom att tänka när Beverley Knights debut damp ner i mitt knä. Wow. Who I Am är nämligen förpackad i det snyggaste cd-konvolut jag sett sedan Pet Shop Boys Very. Formatet är annorlunda. Det är stort som ett liggande vykort i hård kartong. Omslaget går att fälla upp […][...]

Efter en hel del möda och lika mycket besvär har vi kommit fram till en lista över årets trettioen bästa skivor. Jag tror att vi var mindre överens i år än någonsin tidigare. Årets vinnare fanns överst på två listor och tvåa på en. Ingen annan skiva fanns överst på mer än en lista. Det […][...]

USA vinner för andra året i rad. Förra året plockade Eminem hem segern. I år ståtar The Strokes med titeln ”årets bästa skiva enligt dagensskiva.com:s besökare”. Vi vred lite på reglerna i år och lät er rösta på en skiva (istället för fem). Ni fick också rösta på vilken skiva som helst, bara den var […][...]

Kanske är det erfarenheten som gör skillnaden? Kanske är det den tydliga visionen? Kanske är det låtskrivandet? Nej, det är inte frågor egentligen. Snarare funderingar. Jag försöker sätta fingret på varför ”Mahogany Soul” är så pass mycket bättre än precis allt jag lyssnat på i år, rara vinylskivor och löjligt dyra japanpressar inkluderade. Men, jag […][...]

Det känns nästan som att sparka på någon som redan ligger ner när jag skriver den här recensionen. Förra gången verkade en enad kritikerkår bestämt sig för att hylla Macy. Den här gången har en lika enig kritikerkår bestämt sig att det är dags för fröken Gray att komma ner på jorden. Med en hård […][...]

”Sett filmen”? Nuförtiden är standardsvaret på den frågan inte längre lika självklar. ”Nej, men jag har hört musiken.” Musik som marknadsföringsknep är inget nytt grepp i filmvärlden. Men under 90-talet fick filmmusiken inte bara eget liv. Det blev också en sammanfattning av läget inom den svarta musiken. En sammanfattning där man ofta kunde hitta de […][...]