Det är den andra stora soulbesvikelsen för året som har hamnat hos mig nu. Den här är dessutom sju resor värre. Den får Angie Stones ”Stone Love” att verka som ett brännande mästerverk. Det gör ont i mig att lyssna på det här. På ett dåligt sätt. Här finns ingenting som berör. Ingenting som stör. […][...]

Ibland måste man åka till den plats där musiken finns. Göra det där lilla extra för att få bästa utdelning. Gå steget längre och inte vänta på att få serverat på silverfat. Det är en av de viktigaste påminnelserna Anders gett mig sedan han klev ombord hos oss i slutet av förra året. I januari […][...]

Jag har efter den relativa besvikelsen över senaste skivan ”Stone Love” ganska lågt ställda förväntningar på kvällens sista konsert. Trots att jag vet att Angie brukar leverera live. Det är en avslappnad ensemble som möter mig. Ledigt klädda och en Angie som deklarerar att det inte var någon idé att sminka sig ikväll för det […][...]

Självklart har Kanye West fingret med i två låtar på Afrodisiac. Självklart är det Kanye som fixat till förstasingeln. Kanye har ju senaste halvåret ersatt The Neptunes som killen man ringer när man vill vara säker på att ett album åtminstone innehåller en megahit. Dessutom har Organized Noize bjudits in för att koka ihop ett […][...]

Jag har cirklat runt den här texten som en svulten hök på jakt. Väntat på rätt läge att anfalla, utan att hitta en öppning. Jag vill att den här skivan ska bryta sönder mig. Förvandla mig till en slav under obeveklig lag. Jag vill att den ska riva tag. Slita mig i bitar. Lyfta mig […][...]

Att Beyoncé jobbar stenhårt på att bli 2000-talets megastjärna råder det väl ingen tvekan om. I ”Fighting Temptations” gör hon sin första riktigt stora roll. Där är hon för första gången den stora stjärnan. Cuba Gooding Jr. får ursäkta. Det är klart att hon vill ta ett stort ansvar för soundtracket då. Hon vill att […][...]

När det kommer till kritan handlar det egentligen om två saker. Rätt plats. Och rätt tidpunkt. När ”Baduizm” kom 1997 levde jag på den skivan. Jag hade säkert kunnat överleva en vecka utan både bröd och vatten om jag bara fått lyssna på Erykah Badus honungssöta stämma. Jag lever fortfarande på den skivan. Trots detta […][...]

Raphael Saadiq har för mig alltid varit en i gruppen av soulartister som jag egentligen borde gilla men aldrig riktigt lyckats förstå storheten med. Lika mycket som jag berörs av Angie Stone, Jaheim, Erykah Badu och Dwele, lika lite känner jag för till exempel R Kelly, Macy Gray och Donell Jones. Varför det är så […][...]

Den låt jag lyssnat flest gånger på de senaste två veckorna ligger på en tolva jag fick låna av dagensskiva-David: Can’t Give You Anything, i Ministers of Sounds tio minuter långa Ministers Future Funk Vocal Mix. Artisten är förstås Kenny Bobien. Anledningen till att den parkerat sig på min skivspelare är förstås att den är […][...]

Under högstadietiden i slutet av åttiotalet samlade min klass in pengar till klassresor på allehanda sätt, som så många andra klasser. Det betydde misslyckade loppisförsäljningar och kalla julgranssäljarpass. Så fick någon idén att vi skulle anordna en modevisning med kläder från JC, Kappahl och andra lokala klädaffärer. Visst, sagt och gjort. Vi fick till och […][...]