Generellt sett är Timbuk aldrig dålig. Men generellt får Timbuk ständigt sjua. Generellt om igen. Timbuktu har på något vis en hög genomjämn nivå. Det är aldrig någonsin dåligt. Men på sina studioalbum blir det aldrig heller det där extra fantastiska. Han verkar inte komma ifrån det denna gång heller. Inte heller går han ifrån […][...]

I somras åkte jag tåg, buss, flyg och tåg för att se Meshell Ndegeocello spela bas med The Spirit Music Sextet i Gent, Belgien. De turnerade på en skiva som inte hittat något skivbolag. Först nu har franska Universal plockat upp den och släppt den på klassiska jazzetiketten EmArcy. Att konserten annonserats som en Meshell-spelning […][...]

Att vara son till en av musikhistoriens största och sedan göra egen karriär är inte alltid så lätt. Fråga Ziggy Marley, Julian Lennon eller Dweezil Zappa. Räkna med att biografin inleds med orden ”the son of” följt av pappas namn. Jämförelserna blir oundvikliga och att nå de ikoniserades höjder är nära nog omöjligt. Välkommen in […][...]

För den rättrogne indiepoparen är coverskivan det fulaste av fula. Få är de som vågar trotsa och ta steget att spela in andras låtar i egna versioner mer än som enstaka undantag. Inom andra genrer, som reggae och jazz, är det en självklarhet att ta sig an låtarna som blivit klassiker. Standards. Där metallens hyllningsskivor […][...]

Wale Oyejide har ena benet i Detroit och det andra i Nigeria (bildligt talat). ”One Day… Everything Changed” reser mellan de båda hörnen av klotet. Hämtar lika mycket näring i 70-talets afrofunk som 00-talets urbana musik. Själv kallar han det broken jazz. Och eftersom han redan tidigare gjort en uppskriven instrumentalskiva under pseudonymen Science Fiction […][...]

En sak de flesta av mina favoritskivor har gemensamt är att de fått mig att tänka: ”ah, det är ju så det är!”. Ni vet, känslan av insikt. Som om jag en gång för alla hittat svaret på frågan vad som gör bra musik. Tony Allen har med ”Home Cooking” gett mig precis en sådan […][...]

Kenny ”Dope” Gonzales och ”Little” Louie Vega har i över tio år med en mix av soul, hiphop, funk, jazz, en rejäl dos disco och struttiga rytmer gjort själfull och oemotståndlig house som fått dansgolv världen över att explodera i ren glädje och hänryckning. Att bena ut deras betydelse för klubbmusikens utveckling skulle kräva en […][...]