dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Tony Allen: Home Cooking
Home Cooking (CD) Tony Allen
2002
Planet Woo/Comet/VME
7/10

Det är trummorna

Lyssna

Sök efter skivan

En sak de flesta av mina favoritskivor har gemensamt är att de fått mig att tänka: ”ah, det är ju så det är!”. Ni vet, känslan av insikt. Som om jag en gång för alla hittat svaret på frågan vad som gör bra musik.

Tony Allen har med ”Home Cooking” gett mig precis en sådan uppenbarelse. Den senaste månadens sanning är att det sitter i trummorna. Det är rytmen som gör det. Jag har under många år bekänt mig till basen. Jag har varit dess slav och övertygelsen att det är basen som är gud har präglat både mitt tyckande och mitt lyssnande.

Men nu ser jag klarare.

Det är trummorna.

Sanningen har egentligen funnits där framför mig rätt länge. James Browns och funkens revolution var ju att betrakta alla instrument och rösten som slagverk. ?uestlove har gjort sitt yttersta för att peka mig i rätt riktning. Mest av allt är det märkligt att insikten dröjt en funkateer så här länge.

Tony Allen spelade jazztrummor tillsammans med Fela Kuti redan i början av 60-talet och uppfann tillsammans med honom afrobeatet i slutet av samma årtionde. I olika konstellationer spelade de sedan in mer än 30 album. Oftast med Fela i spotlighten. När Tony Allen lämnade Fela Kutis sfär i slutet av 70-talet kallades tre trummisar in för att ersätta honom.

Trots 40 år av musicerande verkar han inte ha tappat lusten att hitta nya vägar och nya rytmer. Jag kommer ofta på mig med att sitta med ett leende och lyssna på makalöst svängiga lösningar och fundera över hur tusan han gör. Jag som normalt är helt ointresserad av teknisk skicklighet njuter i fulla drag.

Det är lätt att njuta av ”Home Cooking”. För det här är trots allt inte i första hand en uppvisning i bländande rytmteknik.

Allen har tagit hjälp av bland andra Damon Albarn och Ty för att hitta nya vägar till nya lyssnare. ”Every Season” (där både Damon och Ty medverkar) ger dessutom en ganska bra bild av vart Blur är på väg med kommande albumet ”Think Tank”. Det är också skönt att få höra Ty leva ut sin afrofunksida till fullo i ”Woman To Man”. De tydliga influenserna fanns där redan på ”Awkward”. Jag kommer inte ifrån att brittisk rap kan låta hejdlöst tufft.

Det är klart att det finns fläckar på solen. Tony Allen kände sig tvungen att stoppa med en kass funkballad. Det verkar liksom höra till. Jag bortser gärna från den såsiga ”Calling”. Det är bara att återigen konstatera att det är långt mellan de lyckade funkballaderna. Förutom den har jag svårt att hitta något jag inte tycker om.

En av mina stora favoriter är det nio minuter långa antikrigseposet ”Don't Fight”. Den byggs sakta med trummor och en kör som mässar ”We don't want to fight your wars no more”. Snart förvandlas den till en ständigt formskiftande frihetsfest. Bästa bidraget i antikrigsgenren.

Det här är en skiva som spänner över funk, jazz och något som vi kanske får kalla för britbeat (hiphop och dub korsat med altpop). Att en solklar hit som ”Every Season” inte funnit en plats på P3:s A-lista är för mig en gåta. Jag önskar också att jag fick en chans att testa ”Crazy Afrobeat” på ett dansgolv. Jag är beredd att ta risken att starta en outsläcklig eld.

Jag har fått mig en ny liten favoritskiva.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2003-03-09 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-02 15:08

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1870

13 kommentarer

50 cent?

jag var först med att skriva det denna gången..

THK Oregistrerad 2003-03-09 00:09
 

Brinn i helvetet och ta den förbannade 50 cent med dig!

herr ysterkvist Oregistrerad 2003-03-09 00:52
 

50 cent har blivit skjuten.

vilken Oregistrerad 2003-03-09 02:48
 

japp 50 Cent sköts till döds i New York sent i går-kväll. Eminem var med vid avrättningen.

Pelle Oregistrerad 2003-03-09 03:17
 

Tungt omslag, är det Albert Watson? (Sade – Love Deluxe).

watcher of the skies Oregistrerad 2003-03-09 04:35
 

Läste en artikel om den där 50 cents igår. Om det som jag läste inte var ironiskt (vilket inte framgick) så måste 50 (som han tydligen kallas i vardagsspråk) vara en av de största nollorna i modern tid.

Mike Oregistrerad 2003-03-09 10:49
 

Om omslaget står det så här: artwork by ink@noos.fr / photography by Jonathan Oppong-Wiafe.

Patrik Hamberg Oregistrerad 2003-03-09 11:04
 

tur att jag inte har några pengar. efter en sån här rec hade jag varit tvungen att köpa skivan bara för att få reda på vad det handlar om egentligen.

lo Oregistrerad 2003-03-09 11:33
 

Kan vara intressant.

Tigersushi Oregistrerad 2003-03-09 12:26
 

mer hiiip-hååp!! var e alla hiphop plattor?

pann-gret Oregistrerad 2003-03-09 13:45
 

Grymt snyggt när Damon sjunger så mörkt/djupt, men resten vet jag inte riktigt…

Smilla Oregistrerad 2003-03-09 23:42
 

oj, kul. ska jag verkligen kolla upp.

seo Oregistrerad 2003-05-19 22:46
 

[...] som gav oss afrobeatet. Han bjuder in Albarn som gästsångare till öppningsspåret på albumet Home Cooking. Ljuv musik och tycke uppstår och de ger varandra ett löfte om att jobba tillsammans igen [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig