Det är en hungrig kvintett som slår an tonen på andra fullängdaren Pale Silver & Shiny Gold, den svåra uppföljaren. Jag slås av att det på detta album hittats vad som saknades på Unknown Colors – det fanns tydliga intentioner men de försvann i ett slags vakuum, ett tillstånd av ingenting. Den amerikanska, ylande indierockscenen […][...]

Eftersom festivalarrangörerna valt att släppa ungefär tre band i taget för att få så mycket press som möjligt har vi för länge sedan tröttnat på att skriva om varje enskilt bandsläpp (herregud, köp en annons det kostar inte så mycket). Nu har de flesta av festivalerna våren och sommaren 2010 hunnit släppa ett gäng bokningar. […][...]

Det är egentligen helt jävla omöjligt att lista de bästa skivorna ur ett helt årtionde. Vi gav oss fan på att göra det. Det här är min lista, den sammanställdes för några veckor sedan. Skulle jag ge mig på att göra en ny skulle den antagligen inte se likadan ut. Föga förvånande domineras listan av […][...]

Fever Ray Fever Ray Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/ Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om […][...]

En bra omgivning föder kreativitet. En omfattande kreativitet föder i sin tur geografiska områden som genast skvallrar om kvalitet. Brooklyn är definitivt en sådan plats på kartan. Grizzly Bear och Yeasayer hänger sig åt experimentell pop med dragningar åt dansgolvet, skeva Woods drar åt ett folkigt lo-fisound medan A Place To Bury Strangers trycker plattan […][...]

[...]

Whitney Houston Million Dollar Bill (Freemasons Club Mix) (låt) När jag skriver det här har jag fortfarande inte hört originalversionen. Faktum är att jag ännu inte hört en ton från Whitneys comeback. Det jag däremot vet är att Freemasons klubbfix gått varm i takt med att mörkret gör sig allt mer påmint. Stor röst och […][...]