Action Bronson blev förra årets älskling för alla djupt troende hiphopanhängare. I de underjordiska kretsarna blev han en stjärna när han rappade sig genom sitt Queens i genuina musikvideos. Jag har inte lyssnat på hiphop sedan 1979. Jag brukar rangordna mina favoritrappare främst efter hur bra deras musik är, och om musiken faller men rapparen […][...]

Eminem och Royce Da 5’9″ lyckades med det i somras, och nu har även Pusha T släppt en ep på 12 spår på cd. Jag finner det lätt irriterande, varför inte bara kalla det för album? Särskilt eftersom det här inte alls hade varit något att skämmas för som debutalbum. Visserligen kommer stora delar av […][...]

Killer Mike är från Atlanta. Han kan beskrivas som en blandning mellan Bun B och Young Jeezy, men stundtals finns det skrämmande mycket Pimp C i honom. Liknelserna är många bland rapparna från södern, vilket ofta, och med rätta, lyfts fram som något väldigt positivt. De ingjuter en fin känsla av gemensamhet. Samtidigt är de […][...]

Många olika stilar får ta plats på The Great Debater, vilket gör det till Skyzoos mest spretiga projekt hittills. Det är absolut inget dåligt, snarare blir han bara bättre trots att jag inte har något illa att säga om de två ASBRA album han har i bagaget. Han fortsätter att övertyga, alltid mest tack vare […][...]

Det här är tighta refränger och skrovlig skrytrap. Som vanligt när det gäller Lloyd Banks är det lättlyssnat utan att bli tröttsamt. Det är hits, men (nästan) inga plågor. I skuggan av 50 Cent håller han en hög nivå och när han inte släpper feta album skämmer han bort fansen med gatunära mixtapes. Hitsingeln Beamer, […][...]

November ser ut att bli en fullspäckad månad när det gäller skivsläppande. Dock ska man ha i åtanke att majoriteten av alla skivor skjuts upp oräkneliga gånger. En annan sak man ska ha i åtanke är dock att många av skivorna som nu har novemberdatum redan har blivit uppskjutna oräkneliga gånger, och någon gång måste […][...]

Hela våren 2009 längtade jag efter Mainos album. Inte hysteriskt mycket, men det kändes kul att en rappare med stort New York-hjärta skulle få ut sin första fullängdare. Att han även är duktig på micken gav förväntningar på att det skulle kunna bli bra också. Albumet släpptes redan i juni i USA, men det svenska […][...]

00-talet var decenniet då jag växte upp. Vid millennieskiftet gick jag i femman och lyssnade på Smurfhits, men det dröjde inte länge efter det innan jag började tycka om musik på riktigt. Efter en utflykt till stålkängor och nitar hittade jag till vita sneakers och hiphop. Fast forward till 2010, och vi ser på min […][...]

Jag har aldrig förmått mig själv att inte tycka om 50 Cent. Hans musik alltså, den odrägliga person han verkar vara får mig att ogilla att jag gillar musiken. 50 Cent är komplex på det sättet. Bland allt skit har han ju ändå en fantastisk talang för hiphop. Med Before I Self Destruct har Fifty […][...]

Jay-Z var som bäst på The Dynasty, hans femte album. På de fyra album han hade släppt innan hade han gott och väl bevisat att han var värd att kallas världens bäste rappare, men på The Dynasty var han på hugget. Han utstrålade en energi som inte fanns på de tidigare albumen på samma sätt. […][...]