Jag romantiserar ett minne från Arvikafestivalen 2009 när jag inte riktigt orkade se Jenny Wilson. Det var Hardships!-turnén och även om jag gillade skivan hade den aldrig riktigt fastnat. Det hade regnat på dagen och när det äntligen klarnat upp ville jag, lite trött och grinig, mest hänga i något öltält istället. Så vi vände […][...]

På Sonja Åkesson tolkad av … tonsatte Anna två texter av Sonja Åkesson, gjorde dem till sånger och sjöng dem. När jag lyssnar på Anna själv tredje känns det som hon vänt på det. Då var texten för sig själv och kläddes i toner. Nu är sången först och kläs av till text. Framför mig […][...]

Jag hörde inte riktigt Revelationes förrän jag råkade drabbas av den när jag var på väg till jobbet häromdagen. Jag hade lyssnat lite till och från, men aldrig riktigt hört. Det är mjukt och lite avmätt. Det låter nostalgiskt och melankoliskt bakåtblickande. Åtminstone innan jag hör den. För plötsligt när Companions dök upp när jag […][...]

@TomasLundstrom Blir provocerad av Within Temptation. Får man göra vad som helst under epitetet metal nu för tiden och komma undan med det? #dagensskiva 14 mar reply @TomasLundstrom Det är väl bara Melodifestivalpubliken som kan anse att Within Temptation är hårdrock. #dagensskiva 14 mar reply @TomasLundstrom Och där kom tonartshöjningen också. #hamen #dagensskiva 14 mar […][...]

Hanna Hartman hör musik där andra mest slår dövörat till. Hon verkar lyssna på livet som en fotograf ser på det. Med viss distans där distansen i sig gör synen klarare. I rörelsen syns ögonblicket. Hanna Hartmans distans hör ögonblicket. Hon plockar med sig ljuden och komponerar dem till nya skapelser de själva knappt skulle […][...]

Det mest intressanta med King of Limbs är hur lite vi hörde innan. Ingenting. Till och med fansajterna blev överaskade. Helt plötsligt: en ny Radiohead-skiva. Inga rykten, bara deras åttonde skiva, bara sådär. Och Radiohead försöker anpassa sig till den moderna musikmarknaden på sitt eget sätt. King of Limbs släpps tre gånger. Först direkt, utan […][...]

Igår recenserade vi Computers and Blues, den sista skivan från Mike Skinner som The Streets. Här är en spellista med 20 låtar från fem album och några singlar. The Streets: A score don’t come for free Spotify eller WiMP.[...]

Jag började lyssna på The Streets mest för att orientera mig. Resultatet var att jag irriterade mig. Men det satte också en krok i kinden. Och kroken har gjort att jag återvänt. Aldrig för länge, men alltid tillbaka. Det var för mycket ord runt The Streets. Om vad han var (framtiden), vad skivorna var (genialiska) […][...]

Den första minuten av Qui Dorm, Només Somia skulle egentligen räcka för att definiera Deerhoof. Klangrymder från andra världar som bryter till svajig gitarrekvilibrism ovanpå ringande strängspel som bryter till en långsam märklig blues och Satomis mjuka sång på ett språk jag inte förstår som spelas samtidigt som en speldosa öppnats. Deerhoof är alltid all […][...]

Igår meddelade The White Stripes att de lägger av efter 14 år som band. Meg och Jack White som ett tag fick hela rockvärlden att skala ned till dess beståndsdelar gör uppbrottet formellt, efter att inte ha släppt studiomaterial sedan 2007 och inte spelat live sedan 2009. Det här är enligt mig deras bästa från […][...]