När konstnären Ryan Obermeyer berättar om omslaget till skivan blir jag lite förvånad. Han pratar om rosen som den universella symbolen för kärlek omvandlad till Dentata. Lite som en vackrare, smäckrare variant av Metallicas döden-i-fittan-omslag till Death Magnetic. För han är så mjuk, Milosh. Han växte upp som cellist i Toronto. Från det har han […][...]

Grayson Capps Rott ‘n’ Roll Hyena/Rootsy Grayson Capps spelar smutsig blues från New Orleans. Skivan är döpt efter hur fansen tycker det låter. Juana Molina Un Día Domino/Playground I pressmaterialet beskriver de det här med den där förhatliga ”genren” världsmusik. Det beror naturligtvis mest på att hon inte sjunger på engelska. Annars skulle man placerat […][...]

Med en strupe från en ung flicka korsad med en galen testosteronstinn man börjar och slutar Jaguar Love. Där har du allt du behöver veta för om du ska bli intresserad av att lyssna på Take Me To The Sea eller ej. För om du inte fixar Johnny Whitneys stämma kan du lika gärna ge […][...]

Min vana trogen så ser jag bara en Sonic Youth-låt. Vi är alldeles för sena in på festivalområdet och missar nästan hela konserten. Men det spelar ingen roll. Nu har jag sett en fantastisk inledning och en fantastisk avslutning. Nästa gång ska jag se mittpartiet tror jag. Lee Ranaldo och Thurston Moore är fantastiska konstnärer. […][...]

Vi kommer fram till Annedalskyrkan och hinner se slutet av Scott Matthews spelning. Det är finstämt och märkligt i den tysta kyrkan. Han har en vit klädedräkt med hood. Modern hippie. Bänkraderna är fulla och ljussättningen av koret är fantastiskt. Stämningen blir naturligt sakral och högstämd. Strax efter klockan ett avslutar de sitt set, lite […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Beatrice Törnros Det är lätt att känna sig berusad när man ser på Sigur Rós. Hjärnan, strupen och tungan vill följa med i det man ser och hör, men det går inte. Jag känner mig som ett barn som härmar ljud, men inte har en aning om vad det betyder eller vad det egentligen […][...]

Jag var, sent om sider, på Eklips-utställningen på Moderna Museet igår. Lite oväntat gick jag därifrån med en musikalisk upplevelse. Den amerikanska konstnären Lucas Ajemian ställer ut Out of Nowhere / From Beyond. Det är ett stycke musik framfört tillsammans med brodern, jazzmusikern Jason Ajemian, som dirigerar tio kammarmusiker. Själv sjunger han. Verket består av […][...]

Scenario: Du är fransk regeringstjänsteman och har tänkt dig att gå på lång och skön sommarsemester. Det var bara det där med chefen och hans fru innan, sen blir det semester med bagels, cafe au lait och baguetter sommaren lång. Väl på den där lunchen tvingas du lyssna på den där slängiga Sarkozy, men du […][...]

När vi får glänta på The Door möts vi av Mathias Eicks första toner som bandledare. Du kanske känner igen hans namn från fantastiska Jaga Jazzist där Mathias varit trumpetare i många år. Förutom där har han spelat antingen sitt huvudinstrument trumpet, basfiol, vibrafon, piano eller gitarr med artister som Motorpsycho, Ulver, Turbonegro såväl som […][...]

På grund av semestrar, kraschade datorer och annat är vi sena med juni månads sammanfattning som podradio. Istället kommer den nu. I programmet hör du, förutom mig och Madelene Holm; The Rice Twins, Estelle, My Morning Jacket, Pretty Whores of Manhattan, Margarita, Sunny Day Sets Fire, Monde Yeux och Stevie Wonder. Vi hörs igen i […][...]