Det har gått lang tid siden jeg fikk i oppdrag fra DagensSkiva å trekke frem et album som jeg har blitt særlig berørt av og som jeg kunne skrive om. Det er ikke det at jeg har glemt oppdraget, men jeg har slitt med å finne et album verdig dette ærefulle oppdrag! Jeg kunne jo […][...]

Sigur rós kommer från Island. Jag vet inte vad det är med Island, jag vet inte vad det är som gör att all musik som kommer därifrån blir så hjärtskärande vacker. Björk, Múm och Sigur Rós. Det är som de kom från en annan värld, en värld där allt är mycket klarare, vackrare och på […][...]

Varför ska alla mina favoritartister samlas på ett och samma bolag? Rough Trade – The one and only liksom. Eastern Lane är det nyaste. Det nästan klickade direkt (och jag försökte att inte ha ett påtvingat ”du-måste-gilla-dom-det-är-ju-ditt-favoritskivbolag!”). Tänk er det nya Hives, ni vet 2004 års Hives. Med nya plattan och allt, lite mindre dunka […][...]

…de som inte håller med är idioter. 1. ”Sunsets and Skateboards” Bräda med företrädesvis fyra hjul. Ursprungligen lär den ha byggts av surfare som tröttnat på dåliga vågor och bestod i sin primitivare form av en surfingbräda med rullskridskor på. Modernare varianter av skateboard kan delas in i lite olika grupper. 2. ”Alone to Decide” […][...]

Då ska vi se vad den Karliforniska supertrion har hittat på … Den här gången har de slagit sig ihop med ljudtrollkarlen Steve Albini (Neurosis, The Jon Spencer Blues Explosion, Nirvana). Albini har en tendens att kunna få fram ett bands rätta känsla och man undrar om han verkligen kan få fram mer ur HOF. […][...]

Om jag verkligen hårddrar skulle jag kunna minimera mina absoluta favoritband till tre; Modest Mouse, Built to Spill och Okkervil River. Just Okkervil River har varit med längst. De har varit med sen jag för 3-4 år sedan hörde ”For the captain” från albumet ”Stars too small to use” för första gången. En upptäckt som […][...]

Argh! Att lyssna på ”Pleasure to Kill” är definitivt ingen tillbakalutad njutning, inga andningspauser, inga halvtempolåtar som man kan nicka sej igenom. Det är fullt ställ från första ”Ripping corpse” till ”Under the Guillotine”, ett helvetiskt mangel som efteråt får en att önska en rejäl genomkörare av öronen med något mildrande medel. Jag undrar varför […][...]

Gatorna här på Möllan är pudrade vita med snö. För ovanlighetens skull får den ligga kvar. Men jag är less på att halka runt i kylan. Under tiden lyssnar jag på Love. Vips så slår blommorna ut och Kaliforniens soldränkta kustlandskap breder ut sig för framför mig. Los Angeles med 1960-talets ögon. Beatrörelsen banar väg […][...]

Det här är den bästa skivan sen 1986. Då släpptes The Queen is Dead. I am a Bird Now med Antony & the Johnsons är det bästa jag hört sedan jag var 18. Antony är transvestit och kommer från New York. Han är god vän med Devrendra Banhart och Lou Reed. Med Boy George och […][...]

Townes van Zandt skakade av sig sin välbärgade uppväxt och misskötte sina universitetsstudier i juridik innan han blev den luggslitna trubaduren. Han ”arbetade” sig ner till den livsstil som Michael David Fuller fick gratis. Van Zandt var och är kanske fortfarande ett välkänt namn i den amerikanska oljeindustrin, Fullers alias Blaze Foley är för de […][...]